Archive for augusti, 2010

Fångarna på fortet med en strykande mamma bredvid

måndag, augusti 30th, 2010

Jag: Fan, det är ju EXAKT samma dvärgar som när jag var liten!

Mamma: Jag vet!!

Jag: Och dom har inte åldrats en dag…

Mamma: Jag gjorde exakt samma reflektion faktiskt…

Jag: Team Smash hit. Tusen spänn på att Basshunter  är med.

Mamma: Vem är det?

Jag: SAJUDETHANÄRMED

Mamma: Vem är Bajshunter?

Jag: Det är han… Vahettere… Men han har det där när man ba ”FITTA..KUKFITTA” hela tiden, vad heter det?

Mamma: Rappare?

Jag: Jag tänkte på sjukdomen, mamma…

Mamma: Tourettes?

Jag: Tack.

Mamma: Vilka pinsamma människor alltså…

Jag: Mmm.

Mamma: Gör du kaffe?

I ditt bröst är ditt ödes stjärnor

fredag, augusti 27th, 2010

Som om det var ödesstyrda ord så frågar jag mamma. Känner hon igen namnet? Det går inte ens en nanosekund, kopplar på en gång. Nästan chockad och faktiskt rörd. Mamma hade typ en bästis som fick en bebis samtidigt som mamma fick Danne. Också en ung mamma i Tensta, promenader med barnvagnarna, ettårskalas och ettåringar som hellre prasslade med presentpappret.

Det ska gå 25 år, sen ska mammas tredje barn, som inte ens var påtänkt då, sätta sig i en reception med Tenstabästis unge, som nu är vuxen.

Mamma fick tårar i ögonen. Hon har försökt hitta henne, Eva. Men hon hade glömt efternamnet och det finns liksom bara en massa bilder och mamma blev så glad. Eva också tydligen. De var så lika. Tydligen. Det är inte jag och Yesmina, men vi kommer väldigt bra överens.

En hel sommar har jag suttit i receptionen med Yesmina. I bland har jag pratat med mamma och Danne i telefon med henne bredvid. Hennes mamma har berättat om hennes bästis Daniel när hon var liten. Det är liksom min bror. Och här sitter vi och vet ingenting. Bara av en slump, bara ren slump att det kom fram.

Återförenar vänner och tittar på bebisbilder och känner mig närmare och blir varm i hjärtat.

Slump eller öde eller vafan som helst. Det är bara så fantastiskt.

With an S on my chest, oh yes I’m a Superwoman

torsdag, augusti 26th, 2010

Såg halvbrodern till en begraven i morse på tvärbanan. Satt bredvid en man med en god parfym. Vi åker alltid samma tvärbanan på mornarna. Han har en svala på halsen och kritstreckskostym. Fin liksom. Brodern satte sig i andra vagnen. Jag tänkte inte så mycket mer på honom i dag. Han såg inte längre ut som en krossad man, det såg ut som att han mådde bra. Han skrattade när han pratade med sin vän. Det gjorde mig glad, jag brukar tänka på honom i bland.

Han med svalan gick av vid Liljeholmen, som alltid. Jag var sen med en glömd mobil hemma. Lite stressad och trött som fan när jag skulle åka hem. Jessica hade sett mig, men jag såg inte henne. Det var synd.

Nu ska jag bada bubbelbad och lyssna på badmusik, typ Unbreak my heart och Truly madly deeply och bara känna mig nöjd med att jag inte längre får dagar förstörda för att jag blir påmind.

Stairway to heaven, typ så.

And we had magic, and this is tragic.

onsdag, augusti 25th, 2010

Trots regnet så känns livet ganska enkelt nu. Jag är förälskad i det mesta, ser guld i glädjefnitter, doften av nyklippt gräs och kunder som säger ”ha en bra dag”.

Mitt bland trasiga kaffemaskiner och ond mage och förvirrade kundbesök och jobbiga samtal så hittade jag mig själv bara själaglad. Jag är glad. Puss.

How can I believe when this cloud hangs over me, You’re a part of me that I don’t wanna see, I can live forever here.

tisdag, augusti 24th, 2010

Kanske att vi aldrig har behövt de där orden. Men när man väl får höra dom så inser man hur många dagar jag kunnat lägga i bagaget för din skull.

Du är one of a kind, någon som fått mig att växa. Tack.

Frihet för syster, frihet för broder

lördag, augusti 21st, 2010

Kräftskiva i Uppsala och jag har mitt hår i hästsvans, rödvin, gammal champagnefläckig studentklänning och 50kronorsskor.

Det spöregnar och Rudnik ska hämta mig om fyra minuter och Carro har gjort paj. Fan vad guld. Guldlördag.

When your mind is made up there’s no point trying to change it

lördag, augusti 21st, 2010

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7651395.ab

Det här har förändrat When your minds made up för mig. Stackars Glen Hansard. Stackars ledsna man.

I bland blir saker så gåshudssorgligt.

Min frustration över att aldrig få veta hur det hade kunnat bli kommer aldrig sluta jaga mig.

fredag, augusti 20th, 2010

Alla klockor, körer
Alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter
Alla sagor, alla under
Allt på en och samma gång
Fanfanfan det skulle varit du

Can you teach me to believe in something?

fredag, augusti 20th, 2010

Hängiga veckan. Munktröja, värktabletter och hinkar med kaffe. Avtackning av Malin i dag. Vem ska nu pussa min kind i hissen när allt går fel på jobbet? Någon måste ta över den rollen, för dagar som denna är hel-hel-helvete.

Mysiga kvällen. Efter fyra dagar med linssoppa till lunch och middag så var kyckling jävligt välkommet. Nu är jag bara sådär, jag vill liksom bara bada bubbelbad och lyssna på typ Uno Svenningsson och typ bara… Vara.

Låt mig få vara.

puss.

Ett kungarike för en Therese, en Nathalie, en mormor, en Yesmina, en mamma och en Arvikafestival.

måndag, augusti 16th, 2010

Godnattsånger i dag igen. Bio två dagar i rad. Fnitter i receptionen, kommentarer som ”ni ser likadana ut” går igenom varje dag, och Yesmina är kanske mer eld och jag kanske mer chillat vatten, men samma hår, det har vi fan. Det är snart inte så längre, och det känns förjävla tråkigt. Ingen mer lockig, blond reception i samklang.

Umgås med Natha så mycket jag kan, för man får ju passa på. Planera och promenera och mörker som faller och vi ser aldrig solen gå upp, men vi vet ju liksom att den gör det. Lilla hjärtat.

Pratar i telefon för sent med Tessan, får absurda skrattattacker, får utskällningar av arg moder som försöker sova bakom pappersvägg. Minns utskällningen jag och mormor fick i går av galen biotant. Mormor kallar henne galen lite för högt. Men tydligen är hon det på riktigt. Galen. Minns även utskällningen jag får två timmar av senare för mitt usla val av film. Är benägen att hålla med.

När jag är full så slutar jag säga Tessan och säger bara Therese. På tal om henne. På Arvika minns jag, tror det var mellan Babyshambleskonserten och lerhögen, att hon sa ”visst älskar du att kalla mig Therese!?”

Ingen aning om vad jag sa, för som sagt. Arvika och jag var full och det var gömt vin och ler på knäna och en knackig festivalröst. Hursomhelst är jag trött och har inget viktigt att säga, förutom att alla i min närhet är underbara just nu. Puss.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu