Ett kungarike för en Therese, en Nathalie, en mormor, en Yesmina, en mamma och en Arvikafestival.
Godnattsånger i dag igen. Bio två dagar i rad. Fnitter i receptionen, kommentarer som ”ni ser likadana ut” går igenom varje dag, och Yesmina är kanske mer eld och jag kanske mer chillat vatten, men samma hår, det har vi fan. Det är snart inte så längre, och det känns förjävla tråkigt. Ingen mer lockig, blond reception i samklang.
Umgås med Natha så mycket jag kan, för man får ju passa på. Planera och promenera och mörker som faller och vi ser aldrig solen gå upp, men vi vet ju liksom att den gör det. Lilla hjärtat.
Pratar i telefon för sent med Tessan, får absurda skrattattacker, får utskällningar av arg moder som försöker sova bakom pappersvägg. Minns utskällningen jag och mormor fick i går av galen biotant. Mormor kallar henne galen lite för högt. Men tydligen är hon det på riktigt. Galen. Minns även utskällningen jag får två timmar av senare för mitt usla val av film. Är benägen att hålla med.
När jag är full så slutar jag säga Tessan och säger bara Therese. På tal om henne. På Arvika minns jag, tror det var mellan Babyshambleskonserten och lerhögen, att hon sa ”visst älskar du att kalla mig Therese!?”
Ingen aning om vad jag sa, för som sagt. Arvika och jag var full och det var gömt vin och ler på knäna och en knackig festivalröst. Hursomhelst är jag trött och har inget viktigt att säga, förutom att alla i min närhet är underbara just nu. Puss.
augusti 23rd, 2010 at 0:21
åh vad jag gillar hur du skriver.
(jag brukar alltid vilja kalla alla med smeknamn för deras fullständiga namn för det känns som om man kommer närmare då. Alla kallar Victor för victor och jag kommer på mig själv med att nu vilja ge ett smeknamn istället.)