Det är bara för dig jag inte ångrar att jag var ett torsdagsbarn.
måndag, augusti 2nd, 2010Och så kommer man på sig själv med att hyperventilera. Spegelbilden visar något blekt, var tog mina tankar vägen? Något så egentligen obetydligt som ett datavirus fick mig helt ur spel i dag. Illamåendet som bara steg upp i halsen, yrsel som inte riktigt slår omkull, men fan är så nära. Det var inte förens jag satte mig ner i duschen och låtit skållande strålar mjuka upp mig som tanken slog mig. Det är bara en dator, ta det lugnt.
Jag har stressat mycket på senaste, jag vet det. Och så ringer folk och så ska jag vara den perfekta dottern, kollegan, vännen, barnbarnet, systern och fan vet allt. Lilla harhjärtat trycker till och säger i från efter tionde kaffekoppen och tjugonde telefonsamtalet och tiotusende tecknet och så sen efter ett datavirus som bara dödade mig.
Totalt operfekt, det tänker jag vara ett tag nu. Kravlös och lita på att alla fortfarande är kvar om en vecka. Jag vill inte sluta på tabletter för att hålla trycket nere, som Petter skulle ha sagt.