pocket full of sunshine

Lyssnar på Carolina Wallin Pérez. Hon har gjort en platta med Kent-covers. En del gör hon rättvisa, andra inte. Mysig kvällsmusik dock, speciellt när jag har jobbat sen jag kom hem från… jobbet. Bra att varva ner till.

Jag kommer ihåg när jag var kär i en kille. Kanske var fjorton. Och på min lunar hade jag jävligt ljusblå bakgrund. Och så i svart, kursivt: ”och du ska ta mig härifrån, nu när det blåser på månen”.

Det är så töntigt, men jag hittade en bild på mig själv, i fjortonårsåldern, häromdagen. Kan inte låta bli att få lite moderskänslor över mig själv, mitt lilla jag. Lite gulligt var det ju faktiskt.

Fast jag tror aldrig han hajjade piken.

På pappret kan mitt liv se så jävla tråkigt ut, men det är mer händelserikt än man kanske kan tro. I dag har jag haft en skitdag, men i övrigt.

Alltså jag fan trivs.