Säg bara till när var hur, visst det är väl dumt av mig, men jag blir så blind, jag blir som stum. Jag borde nog lugna mig, dom kommer döma mig, du lär väl lämna snart och här står jag kvar för jag blir så dum av dig.
Ingen var lyckligare än jag när jag sex i morse återigen övervägde Noskapingiftet för att slippa min hosta som river och sliter i halsen. Halvt hysterisk över min missade sömn sliter jag upp flyttkartongerna i jakt på min hostmedicin. Och så där, i min blåa, runda låda, tillsammans med plåster och tomma Iprenkartor hittar jag den. Kände mig som en plattanknarkis när jag halsade direkt ur flaskan. Sen fick jag sova. Gode gud, vad jag älskar min hostmedicin. Speciellt när man slipper bröstkorgarbändaren.
Väntar på bror min nu, han ska ta mig till landet tillsammans med Carro och Rudnik. Ska bli supermysigt och jag ska vinna över alla i krocket och kubb. Sen ska jag bada i iskallt saltvatten och bli myggbiten och stirra mig blind på sjuttiotalsinredning.
Och så har jag Dum av dig med Daniel Adams-Ray på repeat. För den är himelskt söt.
<3