allt är så underbart här, varje dag magnifik. Ingen är olyckligt kär, eller onödigt rik. Alla tar hand om varann, och ingen alls är förtryckt, här i Utopia krävs inte någon verklighetsflykt.
Arvika var varmt och regnigt och bunkrigt och skrattig och Linnrosigt. Skitbra med andra ord. Jag hade saknat Lisa massor kände jag när jag träffade henne, och efter fem dagar av smultronvin, citronvin, sitta på axlar på Robyn, ARTIFICIELLT-skrikande på Oskar, förstörande och köpande av stereo, borttappande och upphittande av leg och pengar, köande till Bajamajor, langos och ramlanden över tält och stolar så är jag förkyld som fan men glad för det.
Mitt lår är rispat efter en olycka med en plaststol och mina armar brunbrända, min utväxt avskyvärd och min längtan efter nästa år redan on the go.
Bra humör, det är min status i dag.