Vi två, hejdå, fuck off, du dog, men inga tårar på min kind.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article7414878.ab
Min dödsångest blir total av sådana här texter. Om någon kunde lova mig att jag kommer somna när jag är 85 och inte vakna och det kunde få bara vara bra så, ingen smärta, ingen ångest, ingentingingenting, då skulle jag vara lugn.
Jag vill inte hinna tänka ”jag hinner inte bromsa för den här älgen och den kommer att krossa mig levande och mina barn sitter i baksätet och jag är osäker på hur det går för dom, men damn jag kommer verkligen att dö nu” innan jag får spela harpa på ett moln.
Förstår inte grejen med att slitas i från ett liv när man har mer att ge, jag förstår inte döden what so ever. Kanske klurar ut det.