pocket full of sunshine

För all framtid tror jag att Vackraste nederlag med Zacke kommer att få representera den här sommaren. Det är som en ny låt varje gång jag hör den, den är fantastisk. Den går femton gånger om dagen, ändå hör jag nya meningar varje gång, nya slingor, nya betoningar, nya tolkningar. Jag älskar den.

Det är mycket motgångar för många nu, och i dag när jag lyssnat på den här låten så har jag mest tänkt på det. Sen tänkte jag på Jens. Och på att om jag hade haft en lillebror så hade jag velat att han var precis som Jens. För han är väl det närmaste en lillebror jag någonsin kommer få och jag älskar honom för det.

”Vi är mänskliga, så vi får göra fel. Plötsligt händer allt, och det blev så som det blev. Du är mitt vackraste nederlag och jag är stolt över dig. Men är du stolt över mig? Klart jag är stolt över dig.”

Prata med Natha på Skype, laggande bild, typ msn&webcam 2002. Bestämmer inget, men bara röst kan ta tag i hjärtat och lyfta upp det lite i bland.

Läser kondoleanser och det vippar lite neråt. Tränger sorg, tränger tragik, tränger liv.

Dammsuger fågelfjädrar och skratta i lunchrum och sällsa till Liljeholmen och ha hemlisar och skrapa med fötterna i fimparna bakom kontoret och man bara lever lite. Kom hem och det var varmt och la mig inte riktigt naken men nästan på balkongen. Tog en kudde och jag somnade. Drömde om tänder som betyder död och vaknar på varmt stengolv av att jag rycker sådär som man gör när man tror att man faller av.

Tre i natt vaknar jag av att jag sitter och hostar.

Mailar folk som mailar folk och ringer folk som ringer folk och tittar på när Spanien inte krossar, men vinner i alla fall och äter jordgubbar igen och bara tänker att

jag kanske också ska flytta till Aten. Jag tror det är fint där.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article7414878.ab

Min dödsångest blir total av sådana här texter. Om någon kunde lova mig att jag kommer somna när jag är 85 och inte vakna och det kunde få bara vara bra så, ingen smärta, ingen ångest, ingentingingenting, då skulle jag vara lugn.

Jag vill inte hinna tänka ”jag hinner inte bromsa för den här älgen och den kommer att krossa mig levande och mina barn sitter i baksätet och jag är osäker på hur det går för dom, men damn jag kommer verkligen att dö nu” innan jag får spela harpa på ett moln.

Förstår inte grejen med att slitas i från ett liv när man har mer att ge, jag förstår inte döden what so ever. Kanske klurar ut det.

Lyckad fest i lördags med kvällsvärme och fina vänner och överraskning på håll från Lisa och vin och jag var bara glad.

Och i dag gick dagen fort och jag tänkte kanske kolla på V for Vendetta nu.

Strökollar på Never been kissed och somrar mig med jordgubbar och öppen balkongdörr trots att klockan är elva. I dag har tre personer frågat vad ”i möra” betyder och Lisa smsar om att hon kommer ringa mig i möra.

Jag älskar att säga i möra. Ingen morgondag är värd om den inte får kallas möra.

Jag ska sova. I möra är en bra dag.

I bland vill jag bara ta tag i folks axlar och skrika ”VET DIN PLATS – TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!”

Uh. Respektlösa, egocentriska idioter. Jag ogillar just nu en begränsad del av mänskligheten.