pocket full of sunshine

Ingen var lyckligare än jag när jag sex i morse återigen övervägde Noskapingiftet för att slippa min hosta som river och sliter i halsen. Halvt hysterisk över min missade sömn sliter jag upp flyttkartongerna i jakt på min hostmedicin. Och så där, i min blåa, runda låda, tillsammans med plåster och tomma Iprenkartor hittar jag den. Kände mig som en plattanknarkis när jag halsade direkt ur flaskan. Sen fick jag sova. Gode gud, vad jag älskar min hostmedicin. Speciellt när man slipper bröstkorgarbändaren.

Väntar på bror min nu, han ska ta mig till landet tillsammans med Carro och Rudnik. Ska bli supermysigt och jag ska vinna över alla i krocket och kubb. Sen ska jag bada i iskallt saltvatten och bli myggbiten och stirra mig blind på sjuttiotalsinredning.

Och så har jag Dum av dig med Daniel Adams-Ray på repeat. För den är himelskt söt.

<3

Pappa kallar mig Rådjuret, det märks att jag har varit hemma, men det enda man ser av mig är en vit svans som försvinner runt knuten. I mitt fall kanske mer mitt gula hår. Äter upp tulpanerna och smiter ljudlöst. Jag har knappt varit här på hela sommaren. Det är sådär att man kommer hem och man känner en doft och man inser att det är den här doften andra människor möter när de kommer hem till mig och tänker ”Det luktar Cecilia”. Konstigt. Balkong har vi också. När blev den klar?

Pappa ringer när jag är på tunnelbanan, där jag sitter dubbelvikt. I desperation över min egen rethosta dricker jag Noskapin. Det var som att ha ramlat runt i en öken i fjorton dagar och sen hitta en hink med iskall syra. Jag kunde inte motstå frestelsen, så jag fick utstå tre timmars allergisk reaktion i form av extrema magsmärtor av typen ”jag glömmer att andas för att det gör så ont”. Fem magnecyl senare firade jag min kusins trettioårsdag på Dollys Saloon där servitören förstod svenska men bara svarade på engelska.

Men pappa i alla fall. Pappa ringer och undrar om jag inte kommer vara hemma i helgen, för mamma och pappa ska grilla och ville catcha upp lite. Jag fick dåligt samvete över att jag var så kort, men ovan nämnda mage dödade mig. Sen fick jag en klump i halsen, så som man alltid fick när man var liten och pratade med mamma och pappa i telefon när man sov borta någonstans. Och egentligen hade jättekul, men fan vad man längtade hem.

Jag och Minigos sitter och tittar på Sex and the city varje kväll och mamma och pappa är på stockholmsveckan i Visby (???) och jag liksom bara saknar dom asmycket nu. För jag gillar mamma och pappa. De är de bästa föräldrarna någonsin, så jag saknar dom.

Puss på mina fina.