pocket full of sunshine

HAHA. Jag och Lisa åkte in till Karlstad idag för att gå på audition för att bli hårmodeller. Lisa var lite tvekis medans jag var skitexalterad. Vi gick in på frisörsalongen Soda och det är en sån SJUKT söt kille som jobbar där. Tatuerad och töjda öron och TUNGPIERCING. Jag dog lite inombords. Han hette Ola och var skittrevlig. I alla fall. De tar på Lisas hår och föreslår både rött krull och mörkbrun page. Sen går de till mitt hår. Han Ola (<3) drar lite fingrar genom mitt trassel som aldrig kommer ut igen. Sen så säger han ”HÄR VAR DET BLEKT SER JAG” och menar på mina ”hemmasnickrade” slingor som Lisa gjorde på mig. Lite senare kommer de tillbaka. De petar lite, drar lite, och sen så säger Frisören med stort F (inte Ola alltså) att mitt hår är för behandlat. Det är helt enkelt för slitet för att kunna färgas. OCH det värsta i den här förnedringen var att det var i alla fall två andra tjejer med skittråkiga hår som ba ”färga en nyans mörkare, näääää”, ”klippa av fem centimeter? nääääääääääääääääääääääääää” HALLÅ!! JAG SITTER JU HÄR, JAG ÄR ÖPPEN FÖR FÖRSLAG, TA HAND OM MITT HÅR FÖRFAN DET ÄR JU ERT JOBB!!! Men icke. Ska följa med Lisa imorgon när hon får håret kapat istället.

Hon var så söt, för hon fick dåligt samvete över att hon fick vara med men inte jag, så hon köpte mat åt mig hahaha. Vi käkade och insåg att det var tre timmar kvar till bussen gick, så vet ni vad vi gjorde? Vi ställde oss helt enkelt på en sjuttioväg och liftade med en tant till en mack, och så liftade vi därifrån med en annan snäll tjej. Så himla gulligt. Men BRA många bilar passerade innan någon stannade… Dom var så himla snälla som stannade och vi är EVIGT tacksamma över deras medmänsklighet. Gulligt var ordet.

Imorgon blir det genomgång av mitt livsverk, ska få feedback från Hanna, min lärare. Sen bär det av till Kalles igen då, jag är galet excited för hur Lisas hår kommer se ut! Blir nog skitsnyggt tror jag

Två månader har jag bott här. Det längsta jag har varit borta från Hässelby. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag saknar Hässelby. 119′s kringelikrokvägar, den alltid fullsatta 541an. Åkermyntan som stänger för tidigt, Icat där man känner varenda kassör och Knallen där mopparna hopar sig på våren. Jag saknar att fundera över vilken väg som faktiskt är närmast till Sebbe, att få motorstopp vid hans korsning, klappa lite på Philemon och kolla på film. Filmkvällar och jacuzzi hos Tessan, somrar på handdukar på villatomter, slask som rinner in i otäta Skopunkten-skor.

Hässelby är inte stort, men ökänt ändå. Jag har alltid hatat det, men nu trivs jag med det. Att man då och då stöter på Hässelby i tv och tidningar.

Värmland i all ära, det är gött att bo här. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag trivs fantastiskt bra här. Alla människor, alla intryck och hela miljön. Jag saknar Molkom när jag är i Hässelby. Men det hemma jag alltid har hatat känns underbart när jag har lämnat.

Hässelby från Johannelundstippen