När vi skulle åka till Uppsala så öppnade sig min väska i korridoren och allt flög ut. Väskan gick inte att stänga sen så jag fick låna Lisas. Det har funkat skitbra hela Uppsala och hela Sarajevo, men när jag kom hem så gick den inte att öppna. Det är en sifferkod på som Lisa inte hade koden till, trots tappra gissningar. Så jag satte mig och började slå in koden 001, fortsatte med 002 osv. När jag har slagit in 999 så har helvetet fortfarande inte öppnat sig så jag fick tillåtelse att ha sönder låset. Så nu har jag packat ner min skit igen och bundit en rem kring den där satans väskan.

Jag har haft sönder två resväskor på en vecka och om mindre än en månad måste jag flytta tio kvm skit till Stockholm. Det kommer bli jävligt intressant. Veckans projekt blir att rensa ut kläder och skänka till fattiga barn. Booyah.

Mitt i natten. Har precis kört till krogen och kört hem. Orkar inte dricka något, känner mig slut. Gött att bara sitta i bilen och snacka skit. Sarajevo var en av de mest fantastiska platser jag någonsin besökt. Har träffat härliga människor och växt ihop lite mer med min bosniska room mate. Skulle kunna tänka mig att flytta dit om de bara blir lite bättre på engelska. Faktiskt. Kom till arlanda och bara kände ett sting av ångest. Vill inte Stockholm. Vill inte Sverige egentligen. Vet inte vad jag vill.

Min lånade väska har gått i baklås och mitt allt ligger i den. Vet inte hur jag ska lösa det.

Är för trött för att sova, jag funderar för mycket. Jag har sett och upplevt Sarajevo, jag har lärt mig att uttala konstiga bokstäver, jag har lärt mig säga tack. Ge mig en flygbiljett tillbaka och jag svär på gud, jag ställer mig i en kebabgrill på torget och nöjer mig med mina eventuella två tusen i lön. Bara jag får röka vattenpipa på kvällen och göra mig förstådd på min dåliga engelska så är jag nöjd med livet.

Lite kär i Sarajevo, ja. Det kan man nog säga. Ta mig tillbaka och jag får se när jag ser arlanda igen.

Är pmsig och får en klump i halsen till Hjärter dams sista sång. Planerar Bosnien och Uppsala. Gud. Nervös, resfeber. Ska nog till Karlstad och fika. Hittade passet under sminkväskan i går. Har inte städat rummet. Rensar mobilen. Får roliga sms från Tessan, fnissar. Dricker kaffe till chokladpuddingen. Äter paj till Kobra. Provar kläder, lånar jeansjacka. Läser bok om Zlatan. Håller Per sällskap i rökhuset. Rosa snusdosor, rosa ciggpaket. Hostar, lite förkyld. Planerar en höst utomlands. Ångest, mailar jobb. Ångest. Tittar på Zlatan på omslaget. Inser att han har tatuerat sin pappas namn på överarmens undersida. Han som upprepade mantrat ”Kämpa, kämpa, kämpa” för honom när han tränade med knattarna i Rosengård för sådär längesen. Det är fint. Vill ha en tatuering nu, men vad och varför, herregud det kommer göra ont.

Åker till Uppsala i morgon, varvar resefebern med eufori. Vill för mycket, ska snart börja om på noll igen. Är lite rädd, försöker vara lite modig. Tänker för mycket, ordbajsar, funderar, blir glad, skrattar mer nu än förr, men får klump i halsen till Winnerbäck för jag tycker om honom. Fixar naglar på Lisas säng. Pratar kärlek. Inser att jag har allt här och i Stockholm. Allt. Mitt allt finns i två städer.

Jag vill ta allt med mig härifrån, långt härifrån.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6997722.ab

Eller snart i alla fall. I morgon åker jag till Molkom på riktigt och stannar där i två veckor. Sen ska vi fira valborg i Uppsala, gud vad kul det kommer bli. Sen Bosnien… Ja, vi får väl se hur det blir med den saken, eller hur? Men i alla fall. Det är vår, det är aprilhimmel och slutprojektet är klart. Jag tror jag mår bra.Höst, kallt, utgång i Karlstad, fina.

Var på minnesstund för Malte i dag. Det var otroligt fint och sorgligt. Henrik, hans bror som också var lärare, höll ett jättefint tal. Efteråt gick jag, Natha och Milla runt i skolan. Det kändes väldigt konstigt att vara där. Senast jag var där var jag med Christoffer. På bänken i uppehållsrummet satt vi. Eller han låg. Och nu gick jag förbi den bänken. Jag kommer aldrig mer komma till Hässelby gymnasium. Den är nerlagd. Och de två senaste minnena jag har därifrån är minnen förknippade med betydande människor som inte längre finns.

När jag och Natha gick hem så sa vi det. Hur förbannad mycket som hände under de tre åren. Alla känslor, allt vändes på sin kant och tillbaka igen. Jag saknar den tiden. Den var fin. Jag kan ägna år åt att önska att livet inte var orättvist, att allt borde sett annorlunda ut.

Tända ljus, blommor och Maltes sista foton han tog. Henrik utbringade en applåd för Malte och alla reste sig. En bild på Malte längst fram. Det var fint. Fruktansvärt, men det var fint.

Och så ses vi alla där uppe. Tillsammans.

…på mig eller slutprojektet. Haha. Nä, men nu är det faktiskt på riktigt snart klart och det känns underbart. Nu gick Slutprojektet precis ut och jag behöver komplettera lite.. Igen. Så medan han är ute tar jag mig en sväng med bilen.

Puss & kram

DU HAR SANNOLIKT MYCKET PRESTATIONSÅNGEST

Så såg det ut på min skärm efter jag gjort ett internettest. Ja ni kan ju hajja om vad. Jag skrattade rätt ut. Dels för att dramatiken i texten var som om de talade om för mig att jag har obotlig cancer. Och dels för att det var ett värdelöst test haha. Skitsamma, jag har precis blivit klar med slutprojektet. Eller inte helt klar egentligen. Men till 96%. Och jag har ägnat eftermiddagen åt att längta efter vitt vin i solen och ha prestationsångest. Jag är sådär att jag blir fruktansvärt nervös över saker, och det är ofta jag vill prestera på topp, men det blir oftast ganska dåligt. Enligt mig själv. Enligt min prestationsångest. De gånger jag inte bryr mig blir det ganska bra. Frustrerande. När jag är klar med skolan ska jag skita i allt, för då kommer allt bli bra. Fantastisk livsfilosofi, Cecilia.

- Att det är skillnad på piller och tablett

- Att det finns en hovpoet

- Att jag inte ska dunka foten i takt med musiken när jag kör bil. I alla fall inte när foten är på gaspedalen.

Jag får inte lämna denna stol förens jag är klar med del ett. Det kan nog ta ett tag, men nu har jag gett mig fan på det. Jag SKA bli klar. Har precis tryckt i mig mackisar, så nu borde jag klara mig ett tag.

FAN har man ingen disciplin så får man tvinga sig att ha det.