pocket full of sunshine

Vid fyra däckade jag i soffan, raklång på mage, med datorn under vristerna. Man kan sova bekvämare, men jag var så jättetrött. Vaknade två timmar senare med en ond kropp och endast lite levnadströtthet kvar i kroppen. Kollat på This is it och fascineras och sörjer Michael.

Han verkade väldigt ödmjuk och omtänksam.

Nu står han och sjunger min älsklinglåt What about us i bomberjacka och mjukisbyxor haha. Nä, jag måste sova, halvligger som en halvdöing här. Helt slut.

Bröllop i dag med Malin&Alex. Vigseln såg vi inne på Sandys, efter vi druckit en smula rosé i Humlan. Sådär mysig dag som man bara har i bland.

I kväll blir det kärleksfirande och jag har köpt en ny klänning.

Dricker Lidlcola, skriver noveller och älskar Malin för att hon är så söt. Njuta av sorlet från sitcoms, älskar ord, bryter ner allt och ser det fina i dom. Tänk bara livsmedel, ett medel för överlevnad. Som om det vore kärlek. Men det är bara icaköttklistret, liksom bara vardag. Fest på balkongen snett över. Ser barfotafötter som fyllestissigt trampar, jag tar det lugnt, jag har min musik, mitt worddokument och min mobil som inte ringer i  kväll. Brukar stressa mig, brukar störa mig.

I den stora lampan med spegelglas ser jag en förvrängd bild av mig själv, Zazas linne och pyjamasbyxorna jag fick av Tessan. Gulhåret i ananastoffsen och allsång till Song for a friend.

Well, you’re magic he said. Puss.

Låtar som gör mig så otroligt levnadsglad just nu

• Oskar Linnros – Genom eld
• Zacke – Vackraste nederlag
• Zacke – BS
• Zacke – Öppet i dag
• Anton Axélo – Stå upp för ditt kvarter
• Anton Axélo – Två strängar på min fiol
• Anton Axélo – Storebror
• The Avett Brothers – Murder in the city
• Mumford & sons – Timshel
• Mumford & sons – Little Lion Man
• Mumford & sons – The Cave
• OneRepublic – All the right moves
• Ludwig Bell – Jag är en idiot
• Signmark – Smells like victory
• Robyn – Dancing on my own
• Robyn – Dont fucking tell me what to do
• Paolo Nutini – Candy
• Paolo Nutini – Jenny, don’t be hasty

Verklighetsalarmet gick i gång på riktigt. Helt plötsligt är en människas hjärta allas sorg och jag tänker varenda gång att det hände på riktigt. Det var inte rykte, det var inte lögn. Det väcker obehag, vad är det i mig som gör att det tar en vecka innan det helt har sjunkit in. Det är obegripligt, men också alldeles för stort. Huvudet bultar, jag tänker på det för mycket, jag vet det. Men det blir bara så svårt att slappna av.

Jag sitter i ett inferno nu, kompat av fågelkvitter. Jag känner mig så glad just nu, men det är där. Ingen mer tragik nu, jag har sett klart på baksidan nu.

Jag skrek just världens längsta fjortonårigidolpublik-skrik, jag har tänkt tanken i veckor, men inte vågat hoppas. MEN JA. Oskar kommer, Oskar jävla Linnros kommer och jag har förvandlats till ett fjortismonster, men ingen kan sabba mitt glädjerus just nu.

Dessutom ska jag till Göteborg i morgon och se på Paolo Nutini. Allt är så satans fantastiskt, jag älskar, jag älskar, jag älskar!

Vilja bli är det bästa albumet jag har hört sedan Markusevangeliet. Jag har blivit förälskad, det här är fantastiskt. Till och med så fantastiskt att jag saknar ord, jag kan inte beskriva hur bra det här är.

Precis vad som behövs en sommar som denna. Underbart.

Middag med Emily och sommarplaner om champagnesangria och sola på klippor. Det enda som inte känns rätt med den här sommaren är två veckors avsaknad av Tessan & Jens. Jag avundas. Eller, över huvudtaget. Jag vill också åka bort. Som jag har kämpat den här våren för att hitta någon lucka, något extra förråd med guldpengar, men det går inte, det går bara inte. Har aldrig i mitt liv velat resa så mycket som jag velat nu.

Thailand eller Australien eller Italien eller vafan jag kan åka till Island nu om det är så. Vore bara så fantastiskt, bara vetskapen om att man kommer att komma hem med erfarenheter och minnen och en tvåveckorsbakfyllavadvetväljag.

Jag får hålla till godo med återvändon till Värmland och känna mig exotisk där. Arvika är trots allt en upplevelse i sig. Nu ska jag sova,

puss&natt.

Jens sov över i natt. Vaknade i morse till dåliga nyheter i Totti-tisha och vi saknade lite ord, och jag upplever att något har lagt sig som ett blött täcke över varje liv de senaste månaderna.

Ser folk på krogen i bland, jag står i en barkö och tänker att man kanske, ja fan borde man gå fram och hälsa kanske det var ju så längesen, men så står man bara kvar och så smuttar man på sitt billiga jävla skitvin, och jag tänker att hon kanske inte känner igen mig, och så dröjer man och funderar och smuttar och hon kanske går ut och röker och jag kanske inte gör det och så går hon hem och så går jag hem

och så är hon borta.

Jag förbannar mig själv för att jag är så fruktansvärt rädd för döden, och det kan i bland svartna för ögonen när jag för ett ögonblick råkar tänka på att någon ska bara försvinna och aldrig komma tillbaka. Det där jävla oförberedda, som ett lotteri. Jag blir knäpp när jag tänker på det, men jag gör det ändå. Tänker på anhöriga, tänker så mycket att det blir som en förkroppsligad ångest.

Så fruktansvärt oåterkalleligt. Jag är ledsen för det, trots att jag i boken inte kanske borde.

Tyst & tänkande, jag bejakar livet på avstånd i dag.

De senaste dagarna, turbulenta. Inga förmiddagar, de är bortsnoozade. Sen på med högsta växeln, laptop i knät, dokument med namn, nummer, tidningar och ideér, ideér. Ringa viktiga människor, ta passfoto till pressleg, fixa pressleg. Få frågan om jag också ska på bröllop. Muttrande om ett jävla spring. Dumma journalister som inte kollar upp när legget går ut i tid. Ett jävla spring. Ingen kommer in på bröllopet utan pressleg. Tar det som en komplimang, jag ser seriös nog ut för att kunna gå på prinsessbröllop. Tack!

Åka till Odenplan, cruisa med studentflaken, dumpa Bosnientidningar där, åka till Hässelby Strand. En grävmaskin utanför bibliotekets dörr. Tänka om, tänka Åkermyntan. Suck. Tråkigt.

Träffa Sebbe och låna pepp-böcker om företag och TÄNK I NYA BANOR och åka till Uppsala, fira familj och få en nästanstudentpresent och träffa Sandra och bara vara i chock över att åren går och träffa Emily och dricka vin i vanlig ordning och så snart fira Sarahs student.

Det känns bra, allt känns bra. Jag saknar alla från Molkom sådär jättemycketmassor och det är molnigt och kallt, men jag är glad ändå.

& kanske GBG med Zaza & Johan & förhoppningsvis Soffylinn också