pocket full of sunshine

Jag vill tatuera mig! Jag vill göra ett eller fem löjtnantshjärtan på sidan av överkroppen. Men det är två saker som tar emot. Det första är såklart smärtan. Jag grät ju fan nästan när jag tog hål i öronen liksom. Det andra är den där lilla grejen som petar ut under hjärtat, jag vill inte att folk ska tro att det är en snopp, för det ser ju ut som det.

”Cecilia, varför har du tatuerat ett hjärta och en snopp för?”

Det skulle vara höjden av förnedring och ångest.

Nu ska jag spela basket

JAG SKREV JUST VÄRSTA INLÄGGET OM MIN HEMRESA OCH SÅ BARA HÄNGER SIG BLOGGHELVETET!!!

för att göra en lång story short:

- jag är trött

- SJ’s mobilbiljetter funkar aldrig

- det var storm i Hässelby inatt

- när jag kom hem till Molkom insåg jag att jag hade lämnat flera lampor tända och hade inte ens låst dörren. lite dumt kanske.

Det tog tio minuter för mig att stänga min resväska. Jag drog hit en tom för att kunna ta med mig massa saker till Molkom. Galgar bland annat. Och kläder, väskor, smink, några pingviner och en magic eightball. Galgarna var kluriga att trycka ner, det ska jag säga!

Just nu känner jag inte alls för att åka tillbaks till Molkom. Nog för att jag har hamnat på en otroligt givande utbildning och skrattar mig hes varje dag åt alla nya galna människor jag har träffat, men en helg är så lite. Det är så mycket jag vill hinna göra, så många jag vill hinna träffa, men så blir det bara inte så, för man HINNER inte.

Dessutom har jag en ful utväxt och måste nog färga om mitt hår tror jag. Problem på problem på problem.

Ska sova nu så jag inte försover mig

Sov gott & dröm söta drömmar

Jag ska kila över till Tessan nu, käka pizza och kolla på Män som hatar kvinnor Perfekt bakissysselsättning och avslut på min underbara Stockholmshelg.

Imorgon halv elva så åker jag, sen dröjer det till vecka 44 innan jag kommer hem igen. Sakna mig inte för mycket!

Hade så otroligt roligt igår. Först middag på Steakhouse på Odenplan. Blev sång för födelsedagsbarnen Danne och Marton, och jättegod mat. Sen åkte vi till Dickens och jag stannade i alla fall till stängning. Vi måste ha varit typ tjugo personer, och vissa var det jättelänge sen jag såg, så det var verkligen roligt. Jättefull blev jag också. Men hallå, löningshelg. Det enda trista var att jag hade tänkt åka dit Tessan & co var, men när jag tyckte att stunden var kommen hade de dragit hem haha.

Kom på imorse att en idé vore att ta och boka den där hembiljetten nu. Och det var ju alldeles försent. Enda tåget som det fanns biljetter kvar till gick två, och det går inte, för vi ska ha släktmiddag idag och fira bror. Så nu får jag åka imorgon förmiddag istället, vilket innebär att jag måste skriva klart min text ikväll istället för imorgon. SUCK!!! Men jag tänkte försöka klämma in Tessan också eftersom vi inte har hunnit ses än.

Gårdagens bästa måste ändå ha varit när Malin och Alex kom. Gud vad glad jag blev då. Det var verkligen ett kärt återseende, och nu ska jag försöka få henne att hälsa på mig nästa helg haha. Får se hur det går, Molkom lockar kanske inte alltid så mycket

Nu kommer farmor och mormor strax. Pusspuss!

Jag hade en sån fin dröm och att jag och Zlatan blev tillsammans. Sen kom Carro in och gläffste och satte sig på mina ben med ett fotoalbum och typ ”CICCI PETER SIEPEN ÄR DJ I VÄLLINGBY IDAG SKA VI ÅKA DIT” och jag tänkte att om jag inte svarar kanske hon går. Men det gjorde hon inte, och nu är jag vaken. Utan Zlatan.

Vi skiter i Vby och åker till Kista istället. Present till Danne ska inhandlas, och ikväll ska vi på middag ska bli helt sjukt trevligt faktiskt.

And off i go

YES – jag är hemma. Resan gick jättefort och smidigt, och nu är jag hemma och INGENTING har förändrats. Underbart. I love it. Minigos hade självklart saknat mig, hans hamstriga små ögon sprutade bara kärlek.

Lisa somnade efter en nanosekund på tåget, men blev väckt när kontrollanten skulle kolla hennes biljett. En nyvaken och småirriterad Lisa sträcker fram mobilen när kontrollanten inte ser och Lisa håller upp mobilen utan ett ord i säkert en minut. Sen visar hon upp sitt leg upp och ner hahaha. Allt detta utan ett enda ord. Det tyckte jag var skitroligt.

Ikväll har jag varit och sett en skitdålig film på bio med 3D-glajjor. Final Destination hette den. Sjukt äcklig, dåliga skådisar, dålig dialog osv osv. Men det är ju underhållande på sitt sätt. Hade ju ändå ett väldigt trevligt sällskap, så det vägde ju självklart upp!

Imorgon blir det hets-shopping, min bror fyller år på söndag. Sen blir det middag och utgång med massa nära och kära!

Måste vara pigg då, så nu sova.

puss puss

Allt som är utdraget är fruktansvärt irriterande. Jag tar ut saker i förskott, jag vet det, men jag är en analyserande, stalkande psykopat, som alla tjejer i min position haha. Så är det. Tessan ringde i alla fall, vi kanske ska ses redan imorgon .

Vad irriterande. Det är någon som smyger omkring här nere. Jag hör hur någon går omkring och smäller i dörrar och har sig. Men jag tror på yxmördare så jag vågar inte gå ut och kolla. Får ringa någon när jag ska gå hem sen. ÅÅÅÅÅHHHH Vad jag längtar till Stockholm nu!!!!! Nu vill jag åka hem och träffa alla kära

Jag sitter förresten och lyssnar på Mariah Carey. Hon är sjukt snygg asso.

Vi hade diskussion i helklass om artikeln jag skrev om. Shit vad jag skrattade hahah. Det blev så hetsigt, folk skrek och pratade i munnen på varandra, och skrek sen i mun på varandra, Jessica skrek ”MEN HÅLL KÄFTEN ARVID” och Per skrek ”NÄSTA PERSON SOM AVBRYTER MIG FÅR EN SMÄLL” och stämningen var verkligen på topp haha. Jag gillar jargongen vi har i klassen. Den är rå, det tycker jag är skitkul.

Vi är en bra klass vi.

Herre min skapare. Vi skulle diskutera en text idag som hette ”Sebbe vet att han ska dö”, ett reportage om en femtonårig killes sista veckor i livet. Han hade varit cancersjuk i tre år. Både jag och Jessica satt med tårar i ögonen, och det var så hemskt att jag fick gåshud när vi skulle prata om det sen. Fyfan vad hemskt. Jag har följt en blogg i ett par år, www.alfons.blogg.se, handlar också om en liten kille som dog i cancer när han var fem tror jag. Och när han dog hade jag redan följt bloggen i ett halvår, och ni anar inte hur mycket jag grät. Hela mitt tangentbord var vattenfyllt, det var så himla sorgligt.

Läste i det där reportaget att av alla cancerfall så är det en halv procent av dom som drabbar barn under femton. Det är så lite, men fan så hemskt det är när det händer. Fast på ett sätt så plågar jag mig själv med det ändå. Både jag och Carro grät tsunamivågor när vi läste En sorts kärlek av Ray Kluun. Det är den sorgligaste och hemskaste bok jag läst.

Varför skriver jag om det här, det är ju bara jättesorgligt? Man ska vara glad att man är frisk, som min mamma alltid säger.

Jag donerade tvåhundra spänn till barncancerfonden för ett halvår sen, sen hade jag gott samvete i månader för det haha. Man kanske borde göra sånt mer. Eller jag vet inte. Ibland kan det kännas så menlöst att donera pengar till sånt, men vafan. Något ska man väl göra.

Annars då? Jag har upptäckt att jag är extremt kittlig i nacken, till Arvids stora glädje. Och så åker jag till Stockholm imorgon. Herregud vad skönt det ska få bli att komma till ett ställe som har take away-latte haha.

NU SKA JAG KÖPA TÅGBILJETT <3