pocket full of sunshine

Rättegång idag. Den åtalade var 89a och verkade så vettig på något sätt. Han hade redan en ganska brokig bakgrund, med en del straff och sånt. Jag gömmer mig bakom en egen revolution mot den cyniska världen och säger att folk KAN förändras, han ÄR en bra kille, han har bara hamnat fel i livet. Egentligen tror jag ju inte på det själv, men det är så jag vill att det ska vara.

För jag tycker det är sorgligt. Att han har gjort jävligt dumma saker och gud vet varför. Det sabbar hans liv, han sabbar för sig själv. Första delen av rättegången så sa han vid något tillfälle ”vem tror på någon som redan blivit straffad?” och det är ju verkligen så. Han har det inte så bra ställt, och han har inget som ser snyggt ut på papper. Han är dömd, han är märkt.

Det jag alltid kommer hålla fast vid är att jag inte tror på att det finns dåliga eller onda människor. Det finns olyckliga omständigheter, det finns svårigheter, det finns hinder, det finns känslor som vi inte kan förstå oss på, det finns tankar, förutsättningar och allt möjligt som vi omöjligt kommer att kunna förstå hos andra människor. Kanske är jag naiv, kanske är jag blåögd och stundtals rätt dum, men det är något som väcks hos mig när jag ser sånna som den här killen.

Jag vill ta hand om honom, jag vill visa honom andra vägar att gå, andra mål att sträva mot, ett annat liv. Det är en sorts moderskänsla som väcks, som vänds om och blir till ett överväldigande medlidande som jag inte kan hantera eller kontrollera.

Kanske tar jag fel parti, det är inte bra att glorifiera folk som förstör för andra, jag vet. Men när han sitter där, killen som skulle kunna vara en kompis, med sina skrapsår i ansiktet och handbojor så skär det sig i hjärtat på mig.

Jag tycker helt enkelt bara så fruktansvärt synd om honom, och jag har så svårt att förklara, eller ens själv förstå varför.

Hur sjukt är inte det här? Per i min klass har en kompis som heter Alex som jag har träffat två-tre gånger någonting. Och när han var på Bali så träffade han en kille från Hässelby som jag känner lite ytligt sen ett par år tillbaka. På BALI! Hur jävla sjukt är inte det?

Pratade just med Tessan i telefon. Hon skickade över asroliga bilder och vi satt och asgarvade och jag bara känner hur SJUKT mycket jag saknar henne. Tycker så otroligt mycket om henne, det är otroligt. Jag har liksom inte träffat henne sen… Fan vet. Helveteslängesen i alla fall.

Lyssnar på Kents nya nu. Gillar Svarta linjer. Den är cool.

Imorgon ska vi på rättegång igen. Blir nog najs, men TIDIG uppgång. Därför borde jag verkligen sova nu… Så sovgott på er. Pusspuss!

Har en rödprickig rygg efter att ha legat på Lisas spikmatta. Varit en lugn helg, med massa filmtittande som vanligt. Känns gött nu att inte ha krökat sig sönder och samman, för jag tror veckan kommer bli ganska krävande.

Pratade med min syster idag. Jag saknar henne massor. Kommer inte ihåg när vi sågs senast. Längtar desto mer till Dublin då. Tittade på Green Street Hooligans idag. Väldigt bra film, fint gjord också. Det var något i ljuset som gav mig lugn, trots att den är våldsam.

Imorgon måste klassen in till Karlstad igen. Vi har varit där mycket i skolärenden och det är ovant att faktiskt TA sig någonstans på mornarna. Man är bortskämd här, det är man verkligen.

Måste sova nu. Så är det.

Puss.

Tränat med Lisa just. Vi har pratat lite om att resa bort i höst nästa år. Vore underbart.
Ska ta en powernap. Sinnessjukt trött.

Jag avlider av skräck! Isak visade en skräckfilm för oss harmlösa Västanbor som hette Paranormal activity och HELVETE, jag satt under mitt rosa täcke och tryckte mig lite mot Jessica och bara önskade att det kunde ta slut. Så jävla läskig. Kommer inte kunna sova inatt, det är säkert haha.

Fast sen såg vi Mia & Klara och nu är jag bara såååååå trött, så det går nog bra ändå det där.

Köpte en röd julstjärna på Lagerhaus idag för 69:-. Värt. Längtar tills man får julpynta <3

Idag känner jag mig bättre. Är grått här i Molkom, och kallt. Blir naturligt att man blir låg bara av det, men det är bättre. Sov länge imorse och pratade lite med Lisa som höll med om att man ibland behöver skitdagar för att kunna bli nollställd. Och det är så. Jag fick sitta lite på botten igår kväll och nu kan jag tassa mig uppåt igen. Hela veckan har varit en neråtgående spiral och vad kan jag säga. Jag är en känslomänniska, jag har inte problem att öppet visa känslor, men jag är ju glad 98% av tiden så det märks väl kanske inte haha.

Såg just en video på youtube btw på tal om att jag ofta är glad. Jag började fan skratta asso, jag vill kröka med dom här killarna

Hela veckan har jag känt mig så upp och ner. Asgarv ena sekunden, stenhårt fokus på skolan andra, dötid den tredje. Bakom det här trycks känslor undan som känns för jobbiga att ta itu med. Inget speciellt egentligen, utan det vanliga. Och så gick det inte längre, det blev en riktigt, riktigt deppig kväll på Västan. Just ikväll, när jag sitter uppkrupen och blir klappad på huvudet av Andreas, med mina pyjamasbyxor och stulen hood från en gammal kärlek så känner jag ändå att jag blir varm inombords. Jag har så fina vänner här. Jag är så glad att jag träffat dom och det ska krävas mycket hjärta från folk för att jag ska kunna sitta så som jag gjorde ikväll utan att känna mig som världens största idiot, och jag är så tacksam för att jag har sånna människor. Både här och hemma. Verkligen.

Sen direkt när jag kom hem så ser jag att Tessan heter ”Saknar Cecilia Rådén som bara den!” på Facebook. Kanske en skitgrej för vissa, men shit. Det behövdes på något sett. Jag blev ännu varmare och ännu ledsnare. För jag saknar henne något så fruktansvärt just nu.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt. En liten svacka kanske, men det spelar ingen roll.

Jag är bara så glad att jag inte behöver gå igenom det ensam.

jag har absolut noll och ingenting att skriva om.

Dagens….

… bästa låt: Coldplay ft Jay-Z – Lost!

klädsel: Skrynklig kjol och krympt Gina tricot-tröja

Sysselsättning: Rättegång i Karlstad

Panik: Alex sms ”varför är ni inte på bussen” när vi vet att den bara går en gång i timmen och han är på hållplatsen framför oss…

Projekt: JAG VILL INTE HA KOL dag ett.

Sport: Badminton

Sjukdom: Obotlig rethosta

Kvällsaktivitet: Spel och bullbak på Gamla.

Betyg på 091110: 4/5