Owl City – Fireflies

Klockan tolv i natt blev vi klara med redigeringen. Sjukt svårt var det, hade glömt allting typ. Men vi hade sleep over på Västan, la fram massa madrasser och kollade på Gilbert Grape. Efter halva filmen säger Johan ”Nämen! Är det Johnny Depp!?” haha. Sen låg vi och pratade hela natten lång och mös. Vaknade i arla gryning av Lisas monsterväckningssignal på trehundratusen decibel. Terror. Men upp gick vi och utvärderade gårdagens arbete. Uh. Sjukt trött. Ska käka lunch och sen nanna lite.

Har nooooooll planer för helgen, gött med mello i morgon i alla fall. Bläää. Tröttis Ciccis.

När  jag gick i högstadiet hatade jag hemkunskap. Jag hatade matte, jag hade samhällskunskap, jag hatade historia, jag hatade idrott, men mest av allt hatade jag hemkunskap. Jag hatade att min lärare skällde på mig när jag sprang med en köttkniv, när jag skvätte diskmedelsskum, när jag brände sönder kastruller. Jag passar inte riktigt in i kök, jag diskar hellre än lagar mat.

Jag kommer ihåg att jag fick ett minnesvärt ICKE GODKÄNT på provet om kostcirkeln. Omprovet skulle göras efter skolan och det var jag och alla de där stökiga killarna som kastade suddigum i mitt bakhuvud. MEN! Så mycket som jag hatade hemkunskap och min lärare kände jag att det inte var mer än rätt att fuska. Så  jag hade ritat kostcirkeln på min vad. Jag hade mjukisbyxor och la upp vaden på andra låret och ritade av. Jag var så sjukt nöjd, jag kände mig som världens smartaste, jag överlistade kärringen som tyckte jag var den mest odugliga av odugliga.

Men hatet som verkade ömsesidigt slog bara tillbaka på mig. För jag hade gjort tårtbitarna i kostcirkeln i fel ordning MED FLIT så det inte skulle verka som att jag verkligen kopierat boken. För inte fan trodde jag att det spelade roll vilken plats de satt på, men det gjorde det.

”Ja, Cecilia, det gick ju inte så bra den här gången heller”, sa hon triumferande och hade lika gärna kunnat spotta ut rödpennan i mitt ansikte.

Jävla kärring.

Färdigstädat på rum trettitre! Fan vad gött med rent rum, nybäddad säng och nyskrubbat badrum.

Såg på Facebook att Kent kommer till Stockholmo den 26. Jag hade tänkt åka hem den dagen ändå, så nu är jag riktigt sugen på att gå. Fast Tessan är ju inte hemma. Inte lika kul, men jag får spela in och skicka till henne sen

Kanske är jag sist att upptäcka det, vet inte, men jag älskar Freedom med Akon. Jag blir kolsyrad av den, vill bara ut och se världen. Skrika från ett berg haha.

Nu ska vi titta på MAMUT! Har hört att den är skitbra och skitdålig, så ska bli speeenandeee.

Städar för fullt. Jävlar vad skitigt det är här inne, men nu blir det fint . Jag och Lisa var och åkte skridskor tidigare. Så himla fint väder här. Soligt och glittrig snö, som en liten snökula!

Snart middag, sen fortsätta städa!

Vi såg Brothers i kväll på Isaks rum. Den var fruktansvärt stark och jag fylldes av ett dåligt samvete. För ett kort samtal i går på gymmet när en radiopratare hyllade svenskarna som dog i Afghanistan i lördags. Jag kläckte ur mig till Lisa att det var fel att kalla  dom hjältar. Det är fortfarande krig och där finns inga hjältar, inga vinnare. Men sen såg jag den här filmen. Och jag vet inte, jag såg andra sidor av krig som inte riktigt funnits där för mig förut.

Jag antar att de dog för något som de tyckte var viktigt, de kämpade för något värt att dö för. Även om jag inte kan förstå det, så kan det ju inte ha varit förgäves. Det var minnesstund för dom i Järfälla. Det är ganska nära mig. Johanna Hildebrandt skrev en bra krönika om det här i går. Läs den, det är ett viktigt ämne. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johannehildebrandt/article6569771.ab

Johan Palmlöv och Gunnar Andersson. Tjugoåtta respektive trettioett år gamla.

In Nomeni Patri Et Fili Spiritus Sancti.

Jag skickade jättemånga sommarjobbsansökningar i dag. Men jag glömde bifoga filerna, så det var bara att göra om och göra rätt. Varken jag, Lisa eller Per har lyckats skicka iväg dom där mejlen felfritt haha. Losers.

NU HAR ISAK SKVALLER, MÅSTE KILA

Fan vad fort hela senaste veckan har gått. Det har hunnit vara helg och grejer. Stockholmshelg. I fredags gjorde jag en suprisevisit hos Sebbe. Det vankades lite kalas och han hade öl i ett badkar. Jag, mitt dumma fan, ignorerade det faktum att jag inte druckit på fem veckor och kastade gladeligen i mig lite allt möjligt som fanns i badkaret förutom vattnet. Blev taxi hem för mig vid ett haha. Träffade Björn där, det var väldigt random. Men sjukt kul i alla fall! Sen i lördags var det samling i Axels lya. Melodifestival med Salem. Jag älskar Salem. Känns som att vi mest strosade runt och undrade vart vi skulle gå hela kvällen, men jag var ändå hemma halv fem. Så jag antar att det var roligt haha.

Kom tillbaks i Molkom i går kväll. Alla är äntligen tillbaks från filmfestivalen! Så jävla gött. Och så fick jag en trevlig överraskning som än så länge är hemlig

Snart kommer Lisa tillbaks också. Faen så gött.

Sitter i datasalen med Lisa och fnular på ett CV. Går sådär. Käkat middag i Karlstad med Per. Är trött och frusen, det snöar och blåser ute. Westlife på radion. I morgon är det redaktionsövning i Karlstad och jag är inte så taggad på att gå upp i arla gryning i snöstormen, men det får gå. Nu ska vi titta på film och sen ska jag sova. Beslutsångesten för helgen står kvar, orubbat. Åka hem, stanna i Molkom eller följa med Lisa till Linköping? Vad göra, vad göra…

Bilderna är från helgens fika med Natha

I dag har jag skrivit 5674 tecken Kristofer Ahlström. Jag är peppad, taggad. Det här är skitkul, och jag vill massor nu. Senaste veckornas ångest är bortblåst, och kvar finns bara ett växande Ronjakantat ego. Jag vill ha ett kontor med målade vattenledningar och frilansa och vara DUKTIG. Ha självdiciplin. Leverera. Kanske få skrivkramp i bland och vråla ut frustrationen. Glömma äta middag för att jag är så inne i det jag gör. Hämta kaffe men dricker det för långsamt så det blir kallt. Ringa runt, intervjua, bygga ett kontaktnät, sälja, sälja. Sälja mer.

Om det inte är det här jag får göra, då vet jag faktiskt inte vad jag kan ägna mitt liv åt som skulle kännas hälften så meningsfullt för mig.