pocket full of sunshine

Varje dag när jag åker hem så ser jag solen gå ner. Bussresan är så pass lång att dagsljuset hinner bli totalt mörker. Varje morgon skulle jag kunna se när solen går upp, men då blundar jag. Än så länge har jag aldrig sovit, men jag blundar.

I går när jag åkte hem så såg jag ett moln som var sådär solnedgångsrosa. Och precis ovanpå molnet var en stjärna. Det såg ut som att stjärnan satt på molnet. Jag log, och jag noterade att jag log för mig själv. Och jag noterade att jag tyckte det var vackert.

Om det finns en himmel, om det finns en barnfilmssanning i att vi blir stjärnor, om det där var du, om du försökte göra mig glad, om det var så, om det faktiskt var så

så tack.

Jag försöker resa på mig igen. Tärda Bambiben, men halvhjärtade försök från mig och tio gånger helhjärtade försök från syster och svåger gör det uthärdligt.

Det är svårt att få det att vara som förut. I bland försöker jag och lyckas ganska bra. I bland orkar jag inte ens försöka och då skapar jag själv en stämning som kan tas på. Folk verkar ha förståelse för det mesta, och jag är otroligt tacksam för de som visar den. Eller försöker. Tack, ni fina. Det betyder mer än vad det verkar som.

Jag bor i Borlänge och försöker ta mig igenom en praktik. Hur det går tänker jag inte ens nämna. Jag älskar min syster dock. Hon är världens bästa.

Christoffer. En vecka i dag. Saknar ord. Saknar dig.

Vi ses på en plats där allt är för dig

In Nomeni Patri Et Fili Spiritus Sancti

Gaga kommer till Sverige sjunde maj. Då är jag i Bosnien. Lite bitter över det får man faktiskt vara.

Tack framtida Körslaget-Anja för att du gör reklam http://amoranja.blogspot.com/

Nyduschad. Lyssnar på Magnus Weideskog och känner en försmak av vårkänslor. Fick kläder av Sofia som jag provat med glädje. En sommarklänning som jag tror kommer vara skitsnygg på valborg i Uppsala. Fick inbjudningskort från Marcus till en stor fest som jag ser fram emot. Kollar upp bussar och tåg från Borlänge till Avesta. Går på praktik om en vecka. Längtar. I morgon ska jag jobba, får träffa alla, dricka Q-Parkkaffe. Luncha. Fnissa.

Livet känns bara väldigt bra just nu. Jag är hes och hostar trots väldigt mycket stark hostmedicin som ger mig biverkningar som yrsel, skakningar, hjärtklappning och förlorad aptit men jag är glad ändå.

Skiten som händer tar jag inte itu med nu. Jag mår bra.

Jag är hemma nu. Känns fantastiskt, konstigt och vemodigt. Allt på samma gång. Efter ett dygns respektive en veckas saknad fick jag träffa Lisa och Per i dag i ett februaristockholm. Sushi, hetsbesök av Lisas kanskesambo, hosta och fnitter. Det var bra.

I kväll ska vi fira Tone. Tror de kommer bli skitskoj, förutom min hosta. Den är otrolig. Värmer upp med varm mjölk och honung som jag hatar. Äckligt. Skönt för halsen dock.

Så mycket jag borde göra. Söndag. Ingen lust. Ligger i  sängen och dricker jos i stället.

I bland får man det.