pocket full of sunshine

Jag gick i en cirkel i två timmar medan jag pratade med Malin i telefon. Tänkte inte ens på cirkeln, tänkte inte på snön eller kylan. Tiden bara rann iväg, jag pratade så mycket. Och vi hade mycket att prata om. Som vanligt. I morgon börjar en ny vecka och jag stålsätter mig. Tiden rinner utan att jag har en chans att hänga med. Jag pulsar i två timmar och är glad över att få vara kvar i årstiden, då känns kontrasterna inte lika hårda. Det kommer aldrig bli vår igen.

And you thought:
Who’s gonna make my decisions
I can’t make’em on my own
Who’s gonna rise the occasion
when there’s no one around
Who the hell is gonna believe me
I don’t believe in myself
Who’s gonna be there forever
well it ain’t gonna be him

För tre år sedan dog en liten pojke i cancer. Han heter Alfons och hans mamma har en blogg som jag fortfarande läser. Jag minns fortfarande när jag gick in på sidan och såg att han hade dött. Ett och ett halvt år hade jag följt hans liv. Jag fick torka av tangentbordet med en handduk. Blev så sjukt ledsen. Han var så liten. Två småsystrar hade han.

Gick in på den bloggen i dag. Och läser om treårsdagen av hans dödsdag. Andra mars. Samma dag som Christoffer. Det blev så konstigt. Samma dag. Vi kommer alltid ha samma sorgedag. Jag vet inte vad som händer när man dör, och det spelar inte längre någon roll. Det är liksom inte en tilltalande tanke, jag finner ingen tröst i det.

På onsdag åker jag hem för begravningen. En följd av andra mars. Det finns något oåterkalleligt med begravningar, något som blir så klart. Det är klart. Oavsett om det är en liten barnkista efter vansinniga attacker av tumörer eller om det är du. Att jag tvingas förstå och acceptera och låta livet gå vidare är hjärtslitande, och enligt alla runt omkring, nödvändigt.

Jag kommer inte förstå vitsen förens jag är där du är.

Halva tiden i Borlänge avklarad. Just nu har jag jätteroligt, i går var vi på Kåren och för första gången på länge så bara släppte allt. Jag kände mig jätteavslappnad och hade bara roligt. Så jävla skön känsla. Var dock monsterbakis i dag.

Skulle egentligen åkt till Stockholm i dag, men det blev inte så. Skittråkigt. Jag och Nils ska gå på födelsedagsfest i stället. Måste bara säga att han är världens bästa svåger. Trots att jag är den värsta inneboenden ever som häller svart ögonskugga på badrumsgolvet och inte kan diska så har han verkligen tagit hand om mig här. Snällaste Nils <3.

Allt känns liksom bara bra just nu. Jag njuter av det, vad som kommer upp, kommer ner. Men jag landar mjukt, för alla runt mig är bara så världsbäst.

Freedom, freedom, freedom, freedom
Everything I have, everything I own
All my mistakes man, you already know
I wanna be free, I wanna be free
So I search to find my
Freedom, freedom, freedom, freedom
Everything I have, everything I own
All my mistakes girl, you already know
I wanna be free, I wanna be free, yeah

Puss.

Kröööööp fram från busstationen för att inte ramla. Två meter från redaktionen TOKRAMLAR jag. Alltså jag flyger. Slår i handlederna och svanskotan och sätter mig nästan på mobilen. Reser mig upp fort som fan och inser till min stora glädje att ingen såg HiroshimaCecilia falla. Men så kommer en tjej och frågar om jag har ramlat. Jag har ju hela ryggen full av snö. Sen kommer en kille och frågar om jag har ramlat. För jag har liksom plogat upp hela parkeringen i mitt fall. Lagom pinsamt och JAG HAR SÅ ONT I MINA HANDLEDER SÅ NI KAN INTE FÖRSTÅÅÅ!

Senaste gången vi sågs missade jag avfarten till dig för att Telephone precis hade kommit på radion. Jag sjöng med så högt att jag totalt missade vart jag var och bara fortsatte köra. Jag körde helt åt helvete långt bort och hamnade på värsta skogsvägen utan gatulyktor och fick vända bilen på en byggarbetsplats. Fortfarande med Telephone på högsta volym.

Hade jag fått välja så hade jag inte valt den låten som för alltid kommer få mig att tänka på dig. Jag hörde den igen första gången i dag sen den kvällen. Och jag började verkligen skratta.

Av alla låtar jag kunde få relatera till dig så blev det Lady Gaga & Beyoncé. Fantastiskt.

I dag gick jag till centrum i tron om att jag skulle återvända med hostmedicin. Vilket jag gjorde. Och en ny mobil. Jag blev charmad av en telefonförsäljare, och nu skäms jag över mitt lättfotade ha-begär. Och han var ju så trevlig. Jag tycker himla bra om min gamla mobil, och den nya fick jag gratis om jag tecknade ett nytt abonnemang. Så nu är frågan om jag ska sälja den nya eller gamla. Jag tycker liksom så himla bra om den gamla, men det känns så puckat att sälja en ny mobil. Fast då får jag ju rätt najs med cash för den.

Beslutsångest. Vad ska jag göra, vill ingen köpa en mobil för jag har nämligen två

Traskade runt i ett isigt Borlänge och pratade med Zaza i nästan två timmar. Jag kände mig mycket bättre och skrattade till och med på slutet. Hon ska vara med i en film med Göran Ragnestam, duktiga lilla Zuzzen!

Jag har så fina vänner, vad hade jag gjort utan er?

Hemma i dag. Ringde vårdcentralen men fick inte komma dit. Är utmattad, trött. Mage, rygg, hals, huvud, hjärta, hjärna, allt gör ont och jag får inte ens komma dit för att jag inte är skriven där.

Luffsar omkring hemma och gör mest ingenting. Balkongdörren står öppen och det blir inte kallt. Vår tror jag. Min handledare från praktiken ringde och berömde mig för reportaget. Jag är teflon. Men jag uppskattar ändå att hon tog sig tiden att ringa och säga det.

I morgon kommer Tessan hem. Mars månads höjdpunkt. Jag tror det är bättre än all medicin i världen faktiskt.

Målat naglarna i nyinköpt rosa nagellack. Vaknade klarvaken tio i morse och förstod ingenting. Jag somnade fyra. Gick till Kupolen och köpte en vårjacka för trehundra kronor.

Carro har åkt till Skottland, så jag och Nils är ensamma hemma och vi ska titta på alla filmer som Carro inte velat se den här veckan.

I morgon fortsätter praktiken. Vecka två. Förra veckan var otroligt jobbig. Det gick bra, men det är något knas med mitt minne. När folk frågar mig om jag har gjort något så minns jag det inte. Jag vet inte om det var jag som släckte lampan, jag kommer inte ihåg vem av alla jag har berättat vissa saker för. Det blir väl bättre med tiden antar jag. Det försvårar bara arbetet ganska så mycket när man inte minns något man gjorde för en timme sen.

Har också hostat i tre veckor nu, så i morgon ska jag ringa Jakobsgårdarnas vårdcentral. Jag vill ha stark morfinbaserad hostmedicin.

Nu ska jag och Nils äta blodpudding!