Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem där är himlen lite närmre för mig där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt dit kan jag gå och sakna dig
Varje dag när jag åker hem så ser jag solen gå ner. Bussresan är så pass lång att dagsljuset hinner bli totalt mörker. Varje morgon skulle jag kunna se när solen går upp, men då blundar jag. Än så länge har jag aldrig sovit, men jag blundar.
I går när jag åkte hem så såg jag ett moln som var sådär solnedgångsrosa. Och precis ovanpå molnet var en stjärna. Det såg ut som att stjärnan satt på molnet. Jag log, och jag noterade att jag log för mig själv. Och jag noterade att jag tyckte det var vackert.
Om det finns en himmel, om det finns en barnfilmssanning i att vi blir stjärnor, om det där var du, om du försökte göra mig glad, om det var så, om det faktiskt var så
så tack.