Oh my god I can’t belive it, i’ve never been this far away from home.
Middag med Emily och sommarplaner om champagnesangria och sola på klippor. Det enda som inte känns rätt med den här sommaren är två veckors avsaknad av Tessan & Jens. Jag avundas. Eller, över huvudtaget. Jag vill också åka bort. Som jag har kämpat den här våren för att hitta någon lucka, något extra förråd med guldpengar, men det går inte, det går bara inte. Har aldrig i mitt liv velat resa så mycket som jag velat nu.
Thailand eller Australien eller Italien eller vafan jag kan åka till Island nu om det är så. Vore bara så fantastiskt, bara vetskapen om att man kommer att komma hem med erfarenheter och minnen och en tvåveckorsbakfyllavadvetväljag.
Jag får hålla till godo med återvändon till Värmland och känna mig exotisk där. Arvika är trots allt en upplevelse i sig. Nu ska jag sova,
puss&natt.