Jag skrek just världens längsta fjortonårigidolpublik-skrik, jag har tänkt tanken i veckor, men inte vågat hoppas. MEN JA. Oskar kommer, Oskar jävla Linnros kommer och jag har förvandlats till ett fjortismonster, men ingen kan sabba mitt glädjerus just nu.
Dessutom ska jag till Göteborg i morgon och se på Paolo Nutini. Allt är så satans fantastiskt, jag älskar, jag älskar, jag älskar!
Vilja bli är det bästa albumet jag har hört sedan Markusevangeliet. Jag har blivit förälskad, det här är fantastiskt. Till och med så fantastiskt att jag saknar ord, jag kan inte beskriva hur bra det här är.
Precis vad som behövs en sommar som denna. Underbart.
Middag med Emily och sommarplaner om champagnesangria och sola på klippor. Det enda som inte känns rätt med den här sommaren är två veckors avsaknad av Tessan & Jens. Jag avundas. Eller, över huvudtaget. Jag vill också åka bort. Som jag har kämpat den här våren för att hitta någon lucka, något extra förråd med guldpengar, men det går inte, det går bara inte. Har aldrig i mitt liv velat resa så mycket som jag velat nu.
Thailand eller Australien eller Italien eller vafan jag kan åka till Island nu om det är så. Vore bara så fantastiskt, bara vetskapen om att man kommer att komma hem med erfarenheter och minnen och en tvåveckorsbakfyllavadvetväljag.
Jag får hålla till godo med återvändon till Värmland och känna mig exotisk där. Arvika är trots allt en upplevelse i sig. Nu ska jag sova,
puss&natt.