pocket full of sunshine

puss.

Klockan är två, tror att det redan håller på att ljusna. Pappa kom i dag, så nu är mitt rumt kalt och känns obebott. Jag har inget täcke, men sover med strumpor, byxor och linne. Jag har ingen tjocktröja och jag hade tvättid i dag. Jag tvättade aldrig. Orkade inte, glömde lite och orkade inte sen heller. Borde verkligen ha tvättat, borde gjort en jävla massa saker i dag som jag bara inte gjorde.

Till och med min egen tvätt gör mig likgiltig. Jag har kläder så jag klarar mig. Det är okej. Har inte sovit mycket den här veckan. Klarvaken på kvällarna. Vet inte när jag börjar i morgon och jag känner mig likgiltig för det också. Kan inte säga varför, det är en likgiltig vecka bara.

Tänkte i dag att jag borde försöka hitta motivationen, känna drivet. Den är inte där, kan inte tvinga fram den, kan inte tvinga ur någonting. Jag kände glimten av den när jag fikade med Pappa, men den försvann lika fort som hans röda Peugot.

Jag är för trött för att kunna sova, kan inte tänka, kan inte riktigt fungera. Måste få sova, måste sluta dricka kaffe, måste sluta däcka klockan sex för att jag inte orkar sitta upp.

Om jag bara kan få sova en hel jävla natt så lovar jag att alla de där känslorna jag måste ha kommer att infinna sig.