pocket full of sunshine

Inlägget nedan ledde till ett öppnat dokument som jag faktiskt skriver i. Ska reda ut en sak i taget och insåg efter ett par rader att jag inte minns. Jag kunde inte ens komma på vilken månad som du försvann i. Vilken jävla månad. Helt otroligt. Jag minns inte hur lång tid det gick mellan kvällen jag fick veta och när jag satte mig på tåget till Borlänge.

Jag läste någonstans att vid traumatiska upplevelser så blockar hjärnan för att man inte fullständigt ska gå under, det blir långsiktigt svårare att bearbeta om man inte minns, men kroppen handlar i nödsituationer. Stänger av sinnen och intryck, som att det inom en bor en tvåmetersväktare som helt plötsligt, efter att ha motarbetat en i flera år, stänger alla dörrar och skriker ”nu räcker det, hon klarar inte mer”. Och min inre hjärnportvakt stängde de här dörrarna för månader sen och nu märker jag det.

Jag tänkte jävligt länge de första tio raderna, men sen kommer jag på mer och mer saker, fler och fler minnen kommer tillbaka. Sådant jag inte tänkt på sen i mars (jag kollade min mail och kunde luska ut vilken månad det var). Jag ska skriva ner hela skiten, allting jag har tänkt och ältat de senaste månaderna ska ner på papper.

Sen ska jag åka till min favoritstrand på Ekerö och kasta allt i vattnet.