pocket full of sunshine

Mitt huvud är tungt, jag har ont efter en operation som jag utfört på mig själv. Försöker skriva, deadline snart. Inte mycket tid, måste få klart texten. Det är svårt, det blir inte speciellt bra. Jag har tappat det, det är bara ett rabblande av ord. Tänker inte låta det här bli dåligt, har aldrig tidigare känt att jag av hela mitt hjärta vill att det ska bli skitbra för någon annans skull, men nu gör jag det. Det måste bli bra, jag är skyldig det.

Gjort en Kent-playlist och självlider lite. En dröm om mammas ömma famn. Stressad, får inte ner någonting. Femtusen tecken, alldeles för kronologiskt. Prestationsångest.

Och Indianer må vara en o-kentig låt, men jag älskar den. Och har ont.

Jävlar vad skoj det var i går då! Det blev Högbergs med the best of the HK. Jag tror alla blev ganska på kanelen faktiskt. Jag hade en sån perfekt fylla, bara glad hela kvällen. Malin outade mig rätt rejält och skrek ut mina innersta hemligheter typ haha. Jag fick skämmas en del faktiskt. Sen stängde dom och vi gick och tappade bort varandra. Drugge fann jag till slut, vet inte riktigt hur. Jag försökte övertala folk till efterfest på flickrummet i Hässelby hahaha. Ingen aning om varför, vem fan vill åka till Hässelby två på natten? Eller ja, jag var ju tvungen. Och jag frös som ett as hela vägen hem ska jag säga… Så in i helvetes jäkla kallt var det.

Juste, jag fick med mig en karlakofta hem. Jag vet faktiskt inte om jag stal den, eller om jag tog med den för att ge till den som hade glömt den. Men jag vet inte vems det är. Jag försökte sniffa mig till sanningen men fick bara obscena kommentarer från en viss Andreas.

Ah gud, jag hade sjukt roligt i alla fall. Maria tog skitmycket bilder, hoppas dom kommer upp snart Känns inte jättekul att sätta sig och plugga nu, är sådär lagom mosig. Fast Drugge måste må hundra resor värre, alla köpte typ shots åt honom… Hahaha. Ah, fantastisk kväll. NU ska jag sätta mig och plugga.

Jag tillbringade alldeles för mycket tid på andras fotolektioner. Minns när jag skulle stå modell för Emil och hängde över hans rygg när han redigerade. Minns musiken jag spelade i mörkerrummet. Jag hade inte ens foto, ändå så tillbringade jag otroligt mycket tid på översta våningen, luktade på alla starka kemikalier och snurrade runt i virvelingången med Natha.

Och så Malte. Alla älskade Malte. Hur kunde man inte göra det? Som alltid bjöd på sig själv, som alltid hade något att berätta. Malte som fick mest applåder på alla spex. Malte som aldrig kastade ut mig från lektioner som jag inte hörde till. Alltid snäll och glad.

Christoffer kommer välkomna dig varmt där uppe, ni kan fota himlen tillsammans. Vi ses i nästa liv Malte, du var en fantastisk lärare.

Vila i frid Malte Ekblom

19/12 1952 – 16/4 2010

Jag sitter och äter glass. Var precis ute och powerwalka i en timme så jag tyckte jag fick göra det haha. Och i kväll ska jag dricka. Jag är så jävla dålig haha. Nu jävlar ska jag köra stenhårt på Slutprojektet i några timmar, sen fixa mig för kvällen

Det är FREDAG!

Ägnat senaste timmen åt att renskriva fjorton och en halv sida anteckningar från dagens möte med Slutprojektet. Varvat med att läsa hans blogg. Arbetet kommer att handla om anorexi och jag la tidigare under kvällen till kurser om psykisk ohälsa. Det ligger mig nära hjärtat och om jag ska nischa in mig på något så är det nog det. Det är bara något som får mig så intresserad.  Jag fick däremot en gigantisk klump när jag läste mina egna anteckningar.

Jag känner den här människan så som man gör efter några års internetföljande och fyra timmars prat. Just nu känner jag verkligen av hela mitt hjärta att jag bara vill göra någonting. Vad som helst.

Jag ska göra det här slutprojektet och när det är klart så ska jag veta. Basta. Nu är klockan snart tolv och jag är helt slut. Gonatt.

Malin lyckades på något knasigt vänster lösa student-problemet. Så nu har jag skickat in anmälningarna och andas ut lite grann. Puh. Nu är jag så uppe i varv så nedan inlägg räknas inte längre. Jag ska sätta mig med Slutprojektet nu. Tror det kan bli jävla bra.

Tillbringade fyra timmar i Västerås i dag. Jag skulle kunna säga att allt var en intervju, men faktum är, att det då och då förbyttes till en trevlig fika och samtalsämnena gled iväg lite. Inte mig emot. Kände mig peppad påväg hem och var full med tankar. Funderade på om jag hör till funderarna. Som Slutprojektet gör. Jag kallar honom så, han jag träffade i dag. Slutprojektet har en helt annan historia, ett helt annat liv än vad jag lever. Ändå så var det vissa saker han sa som träffade som pilar i hjärtat på mig.

Och nu sitter jag här och har precis torkat frustrationstårar blandat med trötthetstårar efter att jag varken kommit in på mitt bankkonto eller på mitt studentkonto. Det går inte. Tessan får lägga ut pengar för Arvika, och jag får för alltid förbanna Studera.nu för att de inte tillåter mig att ansöka på deras jävla skithemsida. På bussen hem välde bara tröttheten över mig, den här dagen drog mig ordentligt i psyket.

Sen får jag dåligt samvete. Tänker på Slutprojektet. Läser och renskriver anteckningar. Kastas mellan min fortsatta fascination av honom, dåligt samvete för att jag gnäller över skitsaker och sist men inte minst, mitt lilla hjälp-monster som vill plocka upp, plocka isär och plocka ihop rätt igen. Ägnar tiden mellan Västerås och Hässelby till att tänka ut hur jag bäst kan hjälpa.

Sen stänger jag dörren här, försöker slå bort allting. Jag kan nog inte göra det som jag har förträngt den senaste månaden. Jag är bara så trött. Jag kan nog inte hjälpa. Jag kan nog inte slänga mig över hemsidor som inte fungerar. Jag kan nog inte fortsätta jobba med Slutprojektet i dag.

Jag ska gå till sömns och tillåta mig själv att bara få tänka lite mera på Slutprojektet, och då bara som medmänniska. I morgon är en annan dag.

Fan vad man fick veta att AIK vann då. Hela tunnelbanan var full med dyngraka grabbar som skulle ta tag i en och snacka med en och skrika och bröla. Min och Malins mysiga söndagskväll avslutades med att en full karl kommer flygandes mot vårt bord som välter med vinglas, askkopp och allting. Två bråk senare pallade vi inte längre och gick. Blir så irriterad på vuxna människor som bara är ute efter att slåss. Idioter.

I morgon ska jag åka till Molkom och jag är schweeeiiineetrött. Klockan är bara tio och jag är totalt slut. Har typ inte ens gjort något i dag haha. Ska knoppa  nu.

Skriver min praktikrapport. Snart klar. Inte så kul. Inte så kul alls. Haha Malin ringde nyss och var skitglad för att hon skulle ha fest och innan hon hinner elda upp sig alldeles för mycket så säger jag att jag är i Bosnien den helgen. Lite lätt hysterisk säger hon ”Men jag kan ha den helgen efter!” och jag bara krossar henne igen med ”Då fyller ju jag år”. Hahaha. Vi satt med almanackor och kom fram till ett datum som Malin kan ha fest på i alla fall. Ska träffa henne i kväll och dricka vin på någon uteservering, vilken vet vi icke.

Snart ett år sen. Vi satt i en park och lyssnade på redji och frös fossingarna av oss. Haha. Vilka minnen. Högklackade skor som sjönk ner i gräset. Lilla kaksmet <3

Tittar på hav av blommor och lampor och får gåshud. Har aldrig varit i Polen, har aldrig deltagit i en landssorg på ett blomstrande torg. Vänder blad. Läser om en medelsvensson som varit torsk på kokain. Läser om hans vanliga liv innan kokainet och tänker att det kan vara jag. Eller någon jag känner. Får ingen gåshud, får bara livsångest. Så mycket som går så fel i livet, så fort. Det är sol ute, borde vara sol inne, jag har så mycket att se fram emot. Men dagar som dessa, när man öppnar en tidning och allt fan bara är elände och misär, då kan man verkligen känna… Fuck it.

Jag ska sluta läsa om elände, jag kommer sluta som en bitter och cynisk människa.