Jag får inte lämna denna stol förens jag är klar med del ett. Det kan nog ta ett tag, men nu har jag gett mig fan på det. Jag SKA bli klar. Har precis tryckt i mig mackisar, så nu borde jag klara mig ett tag.
FAN har man ingen disciplin så får man tvinga sig att ha det.
Äter björnbär och lyssnar på Petters nya. Varför i helvete har han samarbetat med Smurfhits? Det är det absolut värsta jag vet, det finns inte en enda låt som har blivit bättre av att man har smurfifierat rösterna. Inte sen Scooter var coola. VARFÖR, det sabbar hela låtarna!? Jag blir typ upprörd, Längesen hade varit helt otroligt jättevacker om det inte vore för det. Suck. Annars är den bra. Och jag gör verkligen ALLT annat just nu än att skriva. Börjar få panik, riktig panik. Får pepp via sms. Känns superbra. Men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag ska äta upp mina björnbär, dricka lite kaffe, åka en sväng med bilen (NEJ jag går inte ut, det ligger aska på vårt utebord!!”) och sen sätta mig igen.
Jag kan inte, vad är det som händer med mig?
Mitt huvud är tungt, jag har ont efter en operation som jag utfört på mig själv. Försöker skriva, deadline snart. Inte mycket tid, måste få klart texten. Det är svårt, det blir inte speciellt bra. Jag har tappat det, det är bara ett rabblande av ord. Tänker inte låta det här bli dåligt, har aldrig tidigare känt att jag av hela mitt hjärta vill att det ska bli skitbra för någon annans skull, men nu gör jag det. Det måste bli bra, jag är skyldig det.
Gjort en Kent-playlist och självlider lite. En dröm om mammas ömma famn. Stressad, får inte ner någonting. Femtusen tecken, alldeles för kronologiskt. Prestationsångest.
Och Indianer må vara en o-kentig låt, men jag älskar den. Och har ont.