pocket full of sunshine

Fick ja i dag. Slutprojekt väntar efter påsklovet och jag har funderat på vad jag vill göra, och om det vore lämpligt, vore det bra, men ja. Jag bestämde det, det är bra. Och så fick jag ja. Stort tack till honom. Har tänkt hela kvällen på hur jag kan utveckla det, och jag har idéer. Ska ringa Helena & Bosse i morgon och brainstorma.

I kväll har jag spelat Buzz med Sebbe & Antonia. Sen tittade jag på The Road med mamma och pappa. Fick lite livsångest. Man kan bli deprimerad för mindre säger jag bara.

Och haft Daniel Merriweather – Red på repeat. Fantastisk låt. Sov gott.

Hur fan kan det vara så svårt att hitta en sysselsättning som känns rätt, det finns ju så mycket!? Jag skiter i det här nu och åker till Sebbe och äter lasagne.

So long.

Tessans plånka försvann i går. Under en sträcka av tio meter. Jag förstår det fortfarande inte. Vi lekte lite Beck på parkeringen och i bilen och på pizzan, men den förblev försvunnen. Fattar ingenting! Den bara upplöstet i tomma intet.

Hade förresten tre mardrömmar i natt. En var iofs bara en stressdröm om att jag skulle på bröllop och inte visste vart eller vilka som skulle gifta sig, vilket ledde till ett övertygande om att jag var psykiskt sjuk. Sen drömde jag att jag såg en jättesöt flodhäst fångas upp av en jättevåg och krossas mot asfalten. Den värsta utav dom alla var den sista. Jag drömmer att jag vaknar av att jag har hela munnen full av myror. Och jag skriker och spottar myror, och ser att det är myror överallt. De är innanför mina kläder och i mitt hår, och hela väggarna och golven är fulla av svarta små myror. Jag skriker och springer ut ur rummet och inser att det är likadant i hela huset! Alltså ni kan inte förstå hur svettig jag vaknade. Spottandes. Jag bara låg där i min säng och spottade och fräste och tittade på alla väggar och fattade ingenting. Så jävla äckligt. Fyfaaan säger jag bara.

Sen det första jag ser när jag kommer ner i köket är ett filpaket med bilder på myror på baksidan hahaha. Fan vad illa jag mådde.

Någonting konstigt händer. På en vecka har jag fått utbrott på två personer som bara förtjänade en tredjedel. Att jag har känt riktig ilska två gånger på en vecka är för mig helt och hållet overkligt. Två gånger per år. Oftare än så blir jag inte arg. Nu känner jag mig som en vulkan. Jag var på jättebra humör när jag lämnade Borlänge i går, men efter att ha spenderat två timmar på ett tåg med mig själv så var jag på skitdåligt humör. Jag var så jävla sur utan att veta varför. Det är ju bara jag, men när det går ut över andra sådär… Det känns inte så bra alls.

Jag har alltid haft sådan god kontroll över mina känslor, och nu är det helt plötsligt något som jag inte kan greppa. Det har liksom varit mitt triumfkort. Mitt humör, mitt eviga tålamod. Och jag känner det, jag känner det där lilla giftet som rinner ut i ådrorna vid minsta lilla.

Kanske överdriver jag. Kanske börjar jag bara fylla ilsk-kvoten som de flesta människor har. Det är bara det att det är obehagligt när man inte reagerar som man brukar längre, bägge två bad jag dra åt helvete, det har jag aldrig gjort förut. Och det var egentligen skitsaker.

Kanske är det bara en period, jag hoppas det. För är det något jag verkligen avskyr så är det arga människor.