pocket full of sunshine

Halva tiden i Borlänge avklarad. Just nu har jag jätteroligt, i går var vi på Kåren och för första gången på länge så bara släppte allt. Jag kände mig jätteavslappnad och hade bara roligt. Så jävla skön känsla. Var dock monsterbakis i dag.

Skulle egentligen åkt till Stockholm i dag, men det blev inte så. Skittråkigt. Jag och Nils ska gå på födelsedagsfest i stället. Måste bara säga att han är världens bästa svåger. Trots att jag är den värsta inneboenden ever som häller svart ögonskugga på badrumsgolvet och inte kan diska så har han verkligen tagit hand om mig här. Snällaste Nils <3.

Allt känns liksom bara bra just nu. Jag njuter av det, vad som kommer upp, kommer ner. Men jag landar mjukt, för alla runt mig är bara så världsbäst.

Freedom, freedom, freedom, freedom
Everything I have, everything I own
All my mistakes man, you already know
I wanna be free, I wanna be free
So I search to find my
Freedom, freedom, freedom, freedom
Everything I have, everything I own
All my mistakes girl, you already know
I wanna be free, I wanna be free, yeah

Puss.

Kröööööp fram från busstationen för att inte ramla. Två meter från redaktionen TOKRAMLAR jag. Alltså jag flyger. Slår i handlederna och svanskotan och sätter mig nästan på mobilen. Reser mig upp fort som fan och inser till min stora glädje att ingen såg HiroshimaCecilia falla. Men så kommer en tjej och frågar om jag har ramlat. Jag har ju hela ryggen full av snö. Sen kommer en kille och frågar om jag har ramlat. För jag har liksom plogat upp hela parkeringen i mitt fall. Lagom pinsamt och JAG HAR SÅ ONT I MINA HANDLEDER SÅ NI KAN INTE FÖRSTÅÅÅ!

Senaste gången vi sågs missade jag avfarten till dig för att Telephone precis hade kommit på radion. Jag sjöng med så högt att jag totalt missade vart jag var och bara fortsatte köra. Jag körde helt åt helvete långt bort och hamnade på värsta skogsvägen utan gatulyktor och fick vända bilen på en byggarbetsplats. Fortfarande med Telephone på högsta volym.

Hade jag fått välja så hade jag inte valt den låten som för alltid kommer få mig att tänka på dig. Jag hörde den igen första gången i dag sen den kvällen. Och jag började verkligen skratta.

Av alla låtar jag kunde få relatera till dig så blev det Lady Gaga & Beyoncé. Fantastiskt.

I dag gick jag till centrum i tron om att jag skulle återvända med hostmedicin. Vilket jag gjorde. Och en ny mobil. Jag blev charmad av en telefonförsäljare, och nu skäms jag över mitt lättfotade ha-begär. Och han var ju så trevlig. Jag tycker himla bra om min gamla mobil, och den nya fick jag gratis om jag tecknade ett nytt abonnemang. Så nu är frågan om jag ska sälja den nya eller gamla. Jag tycker liksom så himla bra om den gamla, men det känns så puckat att sälja en ny mobil. Fast då får jag ju rätt najs med cash för den.

Beslutsångest. Vad ska jag göra, vill ingen köpa en mobil för jag har nämligen två

Traskade runt i ett isigt Borlänge och pratade med Zaza i nästan två timmar. Jag kände mig mycket bättre och skrattade till och med på slutet. Hon ska vara med i en film med Göran Ragnestam, duktiga lilla Zuzzen!

Jag har så fina vänner, vad hade jag gjort utan er?

Hemma i dag. Ringde vårdcentralen men fick inte komma dit. Är utmattad, trött. Mage, rygg, hals, huvud, hjärta, hjärna, allt gör ont och jag får inte ens komma dit för att jag inte är skriven där.

Luffsar omkring hemma och gör mest ingenting. Balkongdörren står öppen och det blir inte kallt. Vår tror jag. Min handledare från praktiken ringde och berömde mig för reportaget. Jag är teflon. Men jag uppskattar ändå att hon tog sig tiden att ringa och säga det.

I morgon kommer Tessan hem. Mars månads höjdpunkt. Jag tror det är bättre än all medicin i världen faktiskt.

Målat naglarna i nyinköpt rosa nagellack. Vaknade klarvaken tio i morse och förstod ingenting. Jag somnade fyra. Gick till Kupolen och köpte en vårjacka för trehundra kronor.

Carro har åkt till Skottland, så jag och Nils är ensamma hemma och vi ska titta på alla filmer som Carro inte velat se den här veckan.

I morgon fortsätter praktiken. Vecka två. Förra veckan var otroligt jobbig. Det gick bra, men det är något knas med mitt minne. När folk frågar mig om jag har gjort något så minns jag det inte. Jag vet inte om det var jag som släckte lampan, jag kommer inte ihåg vem av alla jag har berättat vissa saker för. Det blir väl bättre med tiden antar jag. Det försvårar bara arbetet ganska så mycket när man inte minns något man gjorde för en timme sen.

Har också hostat i tre veckor nu, så i morgon ska jag ringa Jakobsgårdarnas vårdcentral. Jag vill ha stark morfinbaserad hostmedicin.

Nu ska jag och Nils äta blodpudding!

Varje dag när jag åker hem så ser jag solen gå ner. Bussresan är så pass lång att dagsljuset hinner bli totalt mörker. Varje morgon skulle jag kunna se när solen går upp, men då blundar jag. Än så länge har jag aldrig sovit, men jag blundar.

I går när jag åkte hem så såg jag ett moln som var sådär solnedgångsrosa. Och precis ovanpå molnet var en stjärna. Det såg ut som att stjärnan satt på molnet. Jag log, och jag noterade att jag log för mig själv. Och jag noterade att jag tyckte det var vackert.

Om det finns en himmel, om det finns en barnfilmssanning i att vi blir stjärnor, om det där var du, om du försökte göra mig glad, om det var så, om det faktiskt var så

så tack.