pocket full of sunshine

Jag gick i en cirkel i två timmar medan jag pratade med Malin i telefon. Tänkte inte ens på cirkeln, tänkte inte på snön eller kylan. Tiden bara rann iväg, jag pratade så mycket. Och vi hade mycket att prata om. Som vanligt. I morgon börjar en ny vecka och jag stålsätter mig. Tiden rinner utan att jag har en chans att hänga med. Jag pulsar i två timmar och är glad över att få vara kvar i årstiden, då känns kontrasterna inte lika hårda. Det kommer aldrig bli vår igen.

And you thought:
Who’s gonna make my decisions
I can’t make’em on my own
Who’s gonna rise the occasion
when there’s no one around
Who the hell is gonna believe me
I don’t believe in myself
Who’s gonna be there forever
well it ain’t gonna be him