pocket full of sunshine

Jag älskar alla <3

Vaknade i morse av att jag hade kramp i magen. Gick inte till tidningen och jag sov typ till tre. Känner mig helt utmattad. Försökte få tid hos vårdcentralen som höll med om att jag borde få vård så fort som möjligt, och absolut inte vänta tills efter påsk som min plan var. Jag har haft jätteont i en vecka nu, och jag har aldrig någonsin problem med min tummy

Får se vad problemet är då. Jag får inte ens äta Ipren förens de vet vad det är. Och Iprenmannen är typ min livs kärlek, jag älskar Ipren. Men nej. Nu får jag sitta och lida och vänta tills de… Vad de nu ska göra. Ge mig Ipren förhoppningsvis.

Brukar inte oroa mig egentligen, men nu är jag lite orolig. Och jag ska fan göra massa saker i vår, vill ju helst inte bli uppslajsad, nersövd, uppslajsad igen, undersökt osv osv. Just nu gör det iaf inte ont, så jag ska passa på och duscha

Jag har aldrig i mitt liv följt en rättegång så hektiskt som jag gjort med Mats Alm-rättegången. Aftonbladet uppdaterar live från rättegången och jag uppdaterar frenetiskt sidan och fylls av besvikelse varje gång de inte uppdaterat. Och de uppdaterar typ.. var femte minut. Jag är så full av teorier, och jag är så jävla sprängnyfiken, jag vill ha domen nuuu. Det är så sjukt intressant, det är så mycket grejer som är så luddiga. Och jag tycker de drar på så konstiga saker. De vill verkligen fälla honom, men jag tror det handlar mer om att Alm är det enda dom har. Är han oskyldig så är dom helt lost, då har dom liksom ingen annan.

Jag leker lite GW, men jag tycker det är skitintressant. Och det där med kärleks-smsen till exet.. Jag skulle lätt kunna skriva ett sånt till Sebbe till exempel. Jag säger inte att Alm är oskyldig, men jag tror inte han kommer dömas för mord. Faktiskt.

Aja. Ville bara ösa ur mig det här, jag kommer på mig själv med att mumla ”det var som fan” och ”idiot” till både Alm, Chen, åklagare, journalist och gud vet allt. Och fnula ut konspirationsteorier med Chens unge och biologiska farsa inblandade. Gud. Jag längtar tills 8:30 i morgon när det hela fortsätter. Det här kan vara det mest spännande som händer i mitt liv just nu.

Nu ska jag sova och tänka vidare. Gärna muttra lite som GW också. Bara för att få känna sig viktig. Gonatt.

Söndagskväll, dricker drinkar med Nilzy. Helgen har varit goo fan. Fest i går, löningshelg, dyra drinkar och splitta taxi hem haha. Får man sota för i dag, men det var roligt iaf. Jag och Tessan var international och pratade med en ryss som Tessan trodde var dansk. Och en göteborgare som förklarade vad en halv special var för något.

Turbofikade med Emily innan tåget gick också. Jag kan vara duktig på att klämma in i bland. Och så shoppade jag och mamma i Vällingby. Jag har en ny tisha och en ny kjol. Shopping blir det inte mycket av när man är fattig student…

Nu ska vi knata över till Kåren!

Jeeez, vi kan verkligen vara ifrån varandra hur länge som helst utan att något har ändrats. Det har vi verkligen visat prov på nu. Var hemma hos älskade, underbara Tessan och tittade SJÄLVKLART på Rederiet haha. Hon gav mig en klocka, jag är väldigt glad för den. Den var väldigt, väldigt fin. Som hon då ungefär

Hittade en fleecetröja häromdagen som jag har bott i sen dess. Hemma hos Tessan så flög bitar av dragkedjan av och den satt fast uppe i halsen. Tessan fick hjälpa mig att slita den över huvudet och min näsrygg gör fortfarande ont efter slipningen mot den med dragkedjan. Fan vad ont det gjorde, men det var det värt för att få av den där jäkla tröjan.

Och Claudia vann inte Let’s Dance… Hur hände det här!?

And Shepherds we shall be

For thee, my Lord, for thee.

Power hath descended forth from Thy hand

Our feet may swiftly carry out Thy commands.

So we shall flow a river forth to Thee

And teeming with souls shall it ever be.

In Nomeni Patri Et Fili Spiritus Sancti

I dag fick jag frågan om det är så smart att åka tillbaka till Molkom under omständigheterna. En timme tidigare kom jag på mig själv med att kalla Hässelby, Molkom och Borlänge för ”hem”.

Ingenting känns speciellt smart, men bara jag har folk runt omkring mig så tror jag inte att det kan bli sämre i alla fall. Jag skulle kunna vara på vilken plats i världen som helst, jag tror ingenting skulle kännas speciellt smart.

I morgon åker jag till Ekerö och när jag kommer hem, då får jag se vad som är smart.

Jag gick med i Boktipset.se nyss. En sajt där du skriver in alla böcker du någonsin läst och ger betyg. Och så kan du få tips om vilka böcker sajten tror att man själv skulle gilla. Jag satt i typ en timme och letade böcker och hade skitkul. Jag kom upp i 66 böcker och hittade massor som jag ville läsa. Och så går jag in på ”BÖCKER SOM VI TROR DU SKULLE GILLA”. Och vad är högst upp på listan om inte ”Aja baja Alfons Åberg”?

Jag har precis läst ut femhundrasidorsklumpen ”Vi måste prata om Kevin” (som jag älskade, jag har aldrig läst något liknande, nyskapande, helt och hållet oförutsägbart), jag har tråcklat mig igenom Virginia Andrews gammaldagsbrittiska, däckat mitt i Moa Martinssons långa ordkaskader, suttit med engelskalexikonet till Go ask Alice och febrilt tytt Ronnie Sandahls efterblivna metaforer och det här är min nästa utmaning att bära med sig i väskan.

Aja baja Alfons Åberg. Jag har aldrig känt mig så förnedrad. Jävla skitsida.

Jag gick i en cirkel i två timmar medan jag pratade med Malin i telefon. Tänkte inte ens på cirkeln, tänkte inte på snön eller kylan. Tiden bara rann iväg, jag pratade så mycket. Och vi hade mycket att prata om. Som vanligt. I morgon börjar en ny vecka och jag stålsätter mig. Tiden rinner utan att jag har en chans att hänga med. Jag pulsar i två timmar och är glad över att få vara kvar i årstiden, då känns kontrasterna inte lika hårda. Det kommer aldrig bli vår igen.

And you thought:
Who’s gonna make my decisions
I can’t make’em on my own
Who’s gonna rise the occasion
when there’s no one around
Who the hell is gonna believe me
I don’t believe in myself
Who’s gonna be there forever
well it ain’t gonna be him

För tre år sedan dog en liten pojke i cancer. Han heter Alfons och hans mamma har en blogg som jag fortfarande läser. Jag minns fortfarande när jag gick in på sidan och såg att han hade dött. Ett och ett halvt år hade jag följt hans liv. Jag fick torka av tangentbordet med en handduk. Blev så sjukt ledsen. Han var så liten. Två småsystrar hade han.

Gick in på den bloggen i dag. Och läser om treårsdagen av hans dödsdag. Andra mars. Samma dag som Christoffer. Det blev så konstigt. Samma dag. Vi kommer alltid ha samma sorgedag. Jag vet inte vad som händer när man dör, och det spelar inte längre någon roll. Det är liksom inte en tilltalande tanke, jag finner ingen tröst i det.

På onsdag åker jag hem för begravningen. En följd av andra mars. Det finns något oåterkalleligt med begravningar, något som blir så klart. Det är klart. Oavsett om det är en liten barnkista efter vansinniga attacker av tumörer eller om det är du. Att jag tvingas förstå och acceptera och låta livet gå vidare är hjärtslitande, och enligt alla runt omkring, nödvändigt.

Jag kommer inte förstå vitsen förens jag är där du är.