You drained my heart, and made a spade. There’s still traces of me in your veins.
Okej, jag gick inte och la mig, jag satt uppe och vann tillbaks minnen i stället. Här har vi nattens minne.
Tio år, voxpop. Första gången jag hör talas om Marilyn Manson. Det är Dope Show och videon är för trippad för en tioåring att förstå. Jag tycker det är sjukt bra, helt fantastiskt. Sen släpps I don’t like the drugs but the drugs likes me, och jag får fråga pappa vad ”drugs” betyder.
Min bror var den stora skivköparen i familjen, och jag var inte sen med att norpa åt mig hans Mansonskivor. Och så några år senare, kanske femton. The golden age of grotesque. Fortfararande en av de bästa skivorna jag hört i hela mitt liv. Det är sjukt mycket minnen i den skivan. Jag dejtade en kille (åh herregud, katastrof..) som också älskade den skivan. Och han var typ den där killen med Mansontischa i XXL och långt hår. En fullständigt oäkta Cicci-typ, och vi hade verkligen bara en OCH BARA EN sak gemensamt. Och det var han, Manson. Haha. Vad töntigt. Hursomhelst. Den sommaren gick jag och Natha alltid kvällspromenader och led. Jag minns inte varför vi led, men led gjorde vi. Och det var sådär fint, för vi behövde varandra sådär sjukt mycket och fanns bara där. Alltid. För varandra. Det var fint. Och så Tainted Love på MTV.
Och så Heart-shaped glasses. Herrejävlar. Hur längesen var det? Inte så längesen. Två år? Tre år? Jag lyssnade på den en halv natt en gång när jag kom hem rund om fötterna. Sen däckade jag och när jag vaknade var låten fortfarande på. Den lyssnade jag sönder. Men fan så bra den är.
Han har följt mig ett tag. Inte jämt, med flera års mellanrum i bland. Men det är någonting. Inte alltid så jäkla bra, det är sällan jag är på det humöret att jag vill lyssna på honom. Men ja. I bland så.
Och jag har fortfarande aldrig träffat någon annan utöver mig själv och min syster som tycker han är sexig. Jag förstår det. Vi är freaks som tycker det, jag vet. Men jag sörjer att han inte längre är med Dita. De två tillsammans. Oh my god. Jag dör.
Nu måste jag faktiskt sova. Och sluta skriva. Fan vad jag skriver massa skit. Sov gott igen.