pocket full of sunshine

Nyss hemkommen. Jag, Lisa och Per har ägnat dagen åt att fota dagisbarn till vårt fotoreportage. Så himla söta ungar, och fina bilder blev det också. Per ägnade mestadelen av tiden åt att baka ispizza med kidsen som nog blev glada över det nya sällskapet som kommit på besök.

Träning om en kvart. Jag har inte tinat upp än, men försöker under mitt rosa stjärntäcke. Kallare än Sibirien här. Lovar.

Ännu en tränings – och Ally McBealkväll har flutit förbi. Andreas har upptäckt att ett avsnitt Ally om dagen är bra för kvinnotänket och följer det gärna med oss. Medan vi väntade på att han skulle äta klart sin second dinner så hade vi flickor ett deep talk som lättade mitt hjärta, samtidigt som det gav mig andra saker att sysselsätta min hjärna med.

Fick även goda nyheter från Christoffer också, och det var verkligen på tiden. Allt löser sig med tiden.

I morgon ska jag, Lisa och Per till ett dagis och fota. Jag är delad där. När jag ser småknoddar blir jag verkligen till mig, jag vill ha en bebis, jag vill ha en familj! Egentligen vill jag inte det nu, jag är fortfarande för ung&dum, men ändå. Jag vill också känna den där mäktiga kärleken till ett barn. Andra delen av mig vet att jag är dålig med barn, och att jag bara klarade av tre månader på dagis innan jag kände att jag ville korsfästas och det förtydligar verkligen faktan: CECILIA SKA NOG INTE HA EN BEBIS JUST NU.