pocket full of sunshine

Den här kvällen gick undan må jag säga. Förutom de 45 minutrarna jag tillbringade i telefonkö. Mormor var på glatt humör och babblade på om allt mellan himmel och jord. Familjen Rådén åt grekiska biffar med rotfrukter och tittade på en halv miljon bilder från Nya Zeeland. Vid varje bild sa mormor ”Michéle, ärr de därr dy?” Hon sa det till och med när det var bilder på pappa. Till slut blev pappa så irriterad över att mormor återigen trodde att han var hennes dotter så han färnärmat sa ”Jag är den av oss två som inte har hår, Michéle är den andra!” Tror visst mormors syn har blivit lite sämre. Men hon är så söt. Hon påminner mig också gärna om mitt singelliv och beklagar sig över att hon aldrig kommer få uppleva mitt bröllop. No pressure Cecilia.

Älskade mormor <3

Nu får det faaaan vara nog! Inte nog med att jag och Lisen satt fast sex timmar i fredags på deras jävla skräp till tåg, nu har de tekniska problem på hemsidan också, så nu måste jag sitta i telefonkö för att kunna komma hem i morgon! Och det första SJ-tanten säger är ”Din kö-tid är uppskattad till…. MER. än. tjugo. minuter.” Gå och dö säger jag bara. Sekunden innan ringde Lisa och sa att hon stått still i en timma på Centralen. I bakgrunden hörde man en gubbe som skrek ”HUR FAAAAAAN ÄR DET TÄNKT ATT JAG SKA KOMMA HEM!?” hahaha.

Just nu är jag glad att jag inte jobbar på SJ:s kundtjänst. Och fan ta SJ om jag inte kommer hem i morgon! Då lackar jag verkligen. Jag ska HEM.

Ska luncha med Natha i dag. Det var så längesen jag verkligen fick sitta och prata med henne, så det ska bli riktigt gött. Och i morgon ska jag träffa han frilansjournalisten som jag ska intervjua. I går när jag skulle sova tänkte jag länge på det där med att nerverna. Jag lovade mig själv att jag ska sluta förstora upp saker som den här, sluta bli så nervös, sluta vara så självkritisk. Herregud. Mycket ska man tänka på.

I kväll kommer mormor. Underbart.

Vägarna är hala och jag är dödstrött. Håller ögonen på vägen, på rödljus som har en förmåga att blinka om till gult, till grönt varje gång jag närmar mig. Behöver aldrig stanna. Få bilar på vägarna, massor med människor på busshållplatser. De fryser förmodligen. Elva minus. Om någon skulle lifta, som vi gör i Värmland, skulle jag stanna. Men nu stannar jag inte. Jag höjer volymen. Det är Love hurts på radion och jag sjunger med i huvudet.

Förbi Drottningholm, förbi Stockholms farligaste rondell, jävla Brommaplan. Förbi alla hyresrätter, förbi alla bostadsrätter, förbi övergångsställen. 70, rondell, 70, rondell, 70, rondell.

Svänger in på min gata. Parkerar utanför huset. Sitter kvar i bilen ett tag. Stänger av bilen. Lutar pannan mot ratten. Blundar. Motorn tickar. Tänker på Donnie Darko. Tänker på skolarbeten. Tänker på sista avsnittet i That 70′s show. Tänker på nyår. Tänker på somrar.

Men det är som att ha på två kanaler samtidigt, för det andra ligger hela tiden under och vill komma till ytan. Vad jag än tänker på, så finns det där. Som att någon står brevid mig och säger: Du kan inte komma undan det här.

I morgon är en annan dag.

Snökaos i går enligt SJ:s definition. Vi höll humöret uppe, jag och Lisa. Fnissade massor, fotade, löste korsord, pratade skola, framtid, relationer. Vi två hade kunnat fylla ett helt magasin med våra funderingar och tankar. Vi diskuterade till och med kommunismen. Man hinner en del på sex timmar. Jag kom hem till slut och i morse åt jag, mamma och pappa frukost och jag berättade om Dublin, och dom berättade om Nya Zeeland. De var bruna och hade kört fyrahundra mil i en husbil. Jag är avundsjuk. ”Men du ska ju till Bosnien!” sa mamma och jag tänkte hela jag är ett i-landsproblem. I kväll kör jag till Ekerö igen. Long time no see.

Klockan är nu 20:51 och det är jag, Lisa, Jessica, Alex och Dana kvar i klassrummet. Vi fotade i dag. Och jag är efterbliven på kameran. Så allt jag rörde vid blev skit. Lisa kämpar med sitt fotoreportage och får söta Lisa-utbrott. Jag har gett upp, därav bloggandet.

Jag är sjukt trött. Tittat på en Tjechovpjäs i dag och ätit tacos. Och jobbat, jobbat, jobbat. I morgon ska jag hem och träffa mami och papi. Men nu vill jag faktiskt bara sova.

Station to station är en tiominuterslåt som jag gärna hoppar i sängen till. Fast nu har jag tränat, och studsar likt en bumbibjörn på min bak i stället.

I dag hade vi en föreläsning. En före detta elev som berättade massor om Bosnien. Jag längtar riktigt jäkla mycket, det ska bli så otroligt roligt. Hon gick ut för två år sedan och har blivit erbjuden jobb på Sveriges Radio nu. Så jofan att man får jobb efter folkhögskola.

Nu dusch, sen filmis

Lyssnar på Hoffmaestro och filosoferar. Stockholm i helgen och jag är stressad. Deadline i morgon för fackartikeln jag skrivit om Bosniens arkitektur och den är inte bra. Alls. Självkritikern är där med den mentala röda pennan och jag tänker kanske för mycket på framtiden, men för en gångs skull vill jag ha en plan.

Pratar med världens bästa Sebbe på msn och får lite hemlängtan sådär. I morgon får vi besök av en före detta elev med bosniskt ursprung. Gud. Vi ska till Bosnien, vi ska verkligen dit. Jag längtar.

Herrejävlar, den här våren kommer vara bra för mitt psyke. Jag känner det. Tar emot det med öppna armar och sluter dom förhoppningsvis i juni.

Sitter i min sparkdräkt och ska snart knyta mig. Tittade på Guldbaggegalan och dregglade över Kinnaman. Blev sugen på svensk film. Speciellt Apan och Flickan. Inser att Anastasios Soulis  är det nya svenska skådishoppet. Fantastiskt duktig.

Per och jag tokspelade Crazy Balls i dag när vi egentligen borde ha skrivit fackartikeln till Lisas stora irritation. Så sjukt roligt, även fast min ”tryck på alla tangenter samtidigt”-taktik inte fungerade så bra i praktiken. Fick ett klingande JA från journalisten Kristofer Ahlström också. Jag ska intervjua honom på måndag för en skoluppgift och jag är nervös. Bra att vara nervös, desto bättre att kunna ha is i magen. Vill göra det bra, vill sluta vara självkritisk.

Per tyckte jag såg ut som spelgubben i spelet. Den olyckliga hårfärgen på undertecknad kan spela in.

Sov gott!

I’m so glad
That we’re strangers when we meet
I’m so thankful
That we’re strangers when we meet
I’m in clover
For we’re strangers when we meet
Heel head over
But we’re strangers when we meet