pocket full of sunshine

Vilken jäkla dag. Massa plugg, massa praktikletande…Avrundade med basket och Tillsammans i alla fall

Min dator är kaputt fortfarande. Segt as hell. Sjukt trött asso. Jesus. Natti.

Har ingen dator, för min är paj. Får låna Lisas som tur  är iaf. I dag är jag bakis. Internatfest i går, och jag är så sjukt sliten. Trött som fan. Nä usch, pallar inte ens skriva.

SJUKT sliten.

Har haft en jättemysig kväll, om än lite skruvad. Dock har en sak funnits i mitt bakhuvud hela kvällen, som jag inte får ur. En sån där sak som gör att jag kastas mellan att bli den skitförbannade Cecilia som skriker någon i ansiktet och att bli den skitledsna Cecilia som bara vill krama och trösta. Folk behandlas så jävla illa ibland, och jag blir så full av känslor som jag har svårt att hantera. Jag ska inte säga att jag har varit världens schysstaste person med världens civilkurage, men jag är fan inte den som bara släpper taget och sviker i en vändning.

Nä usch, jag måste sluta, jag blir bara argare när jag skriver. Tycker bara att det är lustigt att vi alla har behandlats dåligt någon gång och att det så lätt glöms bort så fort man har klättrat lite högre. Så otroligt jävla dålig stil bara.

Det råder efterkrigstid på internatet. Lite spottande av vatten och keso i ansiktet hör till fredagsnormaliteten. Annars sjukt skön dag i dag. Spelat lite badminton, fikat en del, haft rullstolsrace, insett att min dator inte funkar som den ska men INTE fått psykbryt. Bara mys liksom. I kväll ska vi bara ta det lugnt. Idol (CALLE!!!) och spela spel typ. Lisa la upp lite bilder på sin fejja. Här ska ni allt få se 

The war is on, Västan is on fire!

Sitter på mitt rum med isbjörnen Ramses som Johan tagit med sig från Göteborg. Jag har förälskat mig i en stor, rund, vit boll. Ramses.

Ikväll har jag verkligen bara tittat på. Tittat på när de andra spelade monopol. Mmm, halvtrist. Sen bara exploderar Gamlas övervåning. Ett kuddkrig utbryter, Lisa är en kuddrambo och Zaza spricker runt med största kudden ever som en murbräcka. Jag och Jessica satt hörnen och skrattade så vi grät. Lisa gör en vurpa och landar på Christian och jag skriker av skratt. Sen blir det vattenkrig, fullständigt kaos. Zazas rum såg ut som Hiroshima efter vi varit där inne och bett om nåd.

Ja helvete vad jag skrattat alltså. Sjukt taggade blev vi också, så imorgon ska vi inte sitta och dricka vin, utan vi ska till gympasalen och ha KRIG. Vi ska kriga utav bara helvete, vi ska ha ihjäl varandra.

Jag längtar. Jag har agg som måste ut. NU!!

Jag gillar min vardag när mina största bekymmer är varför Bobby plötsligt gillar Jane så mycket, och varför Tim aldrig kan öppna ögonen ordentligt för Moa. Ja, jag följer Mammas pojkar. I smyg.

Dagens Johan:

Jessica: …Och så hade killen stretchmärken på ARMARNA för att han tränade så mycket!

Jag: Men gud! Sånna har jag på låren liksom…

Johan: Har du sånna på dina lår?

Jag: MAN FÅR DET NÄR MAN ÄR TJEJ OCH FJORTON, OKEJ!??!

Johan: Det trodde jag bara gravida fick…

Västan i kör: MEN JOHAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hahahaha, han är inte alltid så fin i pratet, men jag kan skratta ihjäl mig åt sånt här kvällar som denna. Plumpa Johan

• Haft stolrace i klassrummet
• Bloggat
• Tagit bilder på elever och granar
• Diskuterat en fest med tema incest (”lätt att relatera till, alla har ju familj”)
• Sjungit på Drummer boy (pom bom bom bom bom) och Shake shake, shake shake, HANS SHEJKE
• Krigat om telefonrummet
• Skvallrat
• Snackat skit
• Bestämt att vi ska till Bosnien
• Fått se en glad Hampus (få förunnat)

Finns en äldre man här som kallas Mr Molkom. Han har just hjälpt mig en jäkla massa med min artikel som ska med i tidningen. Mycket uppskattat och väldigt gulligt. Hur engagerad som helst i det lilla samhället här. Så fint.

Idag är en bra dag. Känner dock skräck inför helgen som kan komma att bli den torraste i mannaminne om inget görs åt saken. Vilket det alltid görs, så kanske no need to worry. Nu kom Alex och vill prata grisar. Så det gör vi.

Jag, Lisa och Fredrik struntade i Australia som visades i samlingssalen och tittade på Lost in translation istället. Jag avgudar Bill Murray efter Broken Flowers, och Scarlett har jag nog bara alltid älskat. Allt hon gör är så självklart.

Hursomhelst så såg jag den första gången när jag dejtade en kille. Det varade väl en halv sommar eller så, och precis innan det nästan blev sådär på riktigt så tog det tvärstopp. Såhär i efterhand så förstår jag ju att det hade aldrig funkat ändå, men då kunde jag verkligen inte se det. Jag var arton tror jag, och fruktansvärt naiv. Minns till och med att en kompis sa till mig att det var otroligt hur jag inte kunde se att vi var för olika, att han inte var den typ av kille jag borde ha. Som om jag lyssnade liksom… Och när jag såg filmen så kom saker tillbaka till mig. Jag minns saker vi pratade om under filmen, jag minns vad vi gjorde den dagen, jag minns vilken tröja jag lånade av honom när jag skulle åka hem.

Efter det tog slut var jag verkligen Elin i Fucking Åmål. Det var verkligen hundra procent ”JAG VILL KNARKAAAAAH!!!” av allting, jag var så fruktansvärt frustrerad, och inte blev det bättre av det eviga ”vad var det jag sa” från de vänner som tyckt att allt var ett misstag från dag ett.

Fast det var det ju inte. Jag ångrar inga som helst relationer som jag har byggt upp, för hur de än slutar, så ger de så mycket. På gott och ont. Jag tror jag växte väldigt mycket den sommaren. Jag insåg väl kanske att alla kärlekshistorier INTE är Ronja&Birk, Romeo&Julia, mamma&pappa liksom.

Det var nyttigt, men visst fan gjorde det ont på vägen dit.