I dag. Blivit träffad av Hampus snöbollar. Tokredigerat. Skrattat. Jag mår bra, det gör jag verkligen – tro inget annat. Pratar med Christoffer i telefon. Längesen jag hade nattsamtal, men det är mysigt. Jag tycker inte om att vara så ensam som man blir när jag stänger dörren med 33-skylten på.
Hela Christoffer var längesen. Jag har saknat märker jag nu.
Glögg, persikopaj och luciatittande. Supermysigt 
Dock skrämde Per skiten ur mig genom att busringa och låtsas vara rektorn… Inte ok!
Jag älskar glögg. Måste bara säga det. Jag älskar glögg.
Den här natten har jag tillbringat med typ tvåhundra andra människor i en biosalong. Det var luciavaka i Karlstad och klockan tolv på natten var alla på plats. Dock kom jag och Lisa typ sist och fick sitta på vanliga ”mobila stolar” som de sa haha. Gick bra ändå. Först var det Up in the air. Typ bakisfilm med min karl George Clooney. Halvtrist film och jag blev så sjuuukt trött, och fattade inte hur jag skulle palla vara vaken i två filmer till. Men så drack jag helt sjukt mycket kaffe, glögg och smoothie och då blev jag aspigg 
Sen var det Old dogs, till Lisas stora glädje 
Jag var lite övertrött och skrattade nog mer än vad jag hade gjort i vanliga fall…
Men SEN. Herregud. Min lycka var så total. Jag kände det direkt, jag tänkte att faaan, kan det vara..? OCH JA! ”Tre vänner presenterar” stod det och jag pep som en pipleksak. SNABBA CAAAAAAASH Jag har längtat efter den filmen sen jag läste boken, som är topp fem absolut bästa böcker jag någonsin läst i hela mitt liv. Hade såklart för höga förväntningar, klart det är svårt att göra en film av den underbara boken, men jag tycker de lyckades ändå. Sjukt bra, trots att vissa karaktärer inte riktigt stämde överens med boken tyckte jag… Men ah. Underbart glad blev jag, den var riktigt grym faktiskt. Joel Kinnaman som spelar JW var… God… Jag saknar ord. Så in i helvetes bra var han.
Nu sitter jag här, skittrött. Kom i säng halv nio i morse, känner mig nästan full… Kollar på Robinson och fnular på hur jag ska ta mig igenom den här dagen… Puh. Blir nog vinterpromenad senare.
See ya, wouldnt wanna be yaaah
Gårdagens smink, plattat hår som är ruffsigt. Sover inte, men drömmer ändå. Är konstigt tom och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Skickar sms jag inte borde skicka, hör saker jag inte borde höra. I går tittade vi på Idol. Blev inte heartbroken när Calle inte vann, men tycker det är konstigt. Han har utvecklats hundra gånger mer än Erik. Skitsamma.
Blev jätteglad i torsdags när Tim valde Moa i Mammas pojkar. Och så i morse när jag kollade vilka som kommenterat bloggen så har HON kommenterat en grej. Trodde det var ett skämt, men det är hennes blogg och allting så… Ja.. Blev lite paff. Haha.
I kväll ska vi på luciavaka i Karlstad. SF har någon grej att kolla på bio hela natten typ. Filmer som inte kommit på bio än. Jag hoppas så innerligt på Snabba Cash. Men det kommer aldrig ske. Snarare Göta kanal 3. Johan blir väl glad i alla fall.
Andreas kom just in i mitt rum och sa ”VILKET TJEJIGT RUM DU HAR!” och nu försöker jag hitta det där tjejjiga men jag hajjar inte. Jag har Bowieaffischer. Och rosa påslakan. Kanske var det.
Sommaren mellan nian och gymnasiet började jag och syrran lyssna på Svensk Pop. Ett jävla töntband egentligen, men det hindrade inte oss från att sitta i parker och dricka Gredos och kissa bakom deras van. Jag hade en röd t-shirt med deras namn på. En gång var jag och Carro på en akustisk rockfestival där dom skulle spela. Det var roligt bara att vara full, för det hade ju bara hänt mig ett väldigt litet antal gånger innan.
När dom spelade började det regna, och dom bad den lilla publiken komma upp på scenen istället. Så det gjorde vi. Så började vi prata med en kille som hette John som var sjukt tråkig.
Sen när vi skulle hem så hamnade vi mitt i midnattsloppet. Det var helt sjukt. Vi sprang och helt plötsligt sprang en jävla massa andra människor också. Det var konstigt.
Det är ett av mina favoritminnen tror jag.
”Du skriver för byråkratiskt” kritiserar min lärare och fortsätter ”vår uppgift är att alla människor ska förstå, och alla förstår inte det här”. Så himla dumt. Jag letar efter den knivigaste synonymen jag kan hitta, för så var det i skolan. Ju svårare ord, desto finare text, desto högre betyg. Och nu ska allt vara enkelt och pang på. Inget onödigt tjaffs.
Klart det är så. Jag skriver inte artiklar för Horace Engdal liksom. Varför ska jag alltid göra det så svårt för mig? Skriv bara en enkel jävla artikel någon gång Cecilia, gör det bara.
Lyssnar på Tina Turner och känner mig som en drag på pridefestivalen. Tänker på mina syskon när jag hör Missing you. Så jävla elakt och jag vet verkligen inte varför, men jag gör det. Och jag saknar dom galet nu. Storebror och storesyster.
När jag och Danne var små brukade han knyta fast mig i stolar med morgonrocksskärp och låsa in mig i rum genom att sätta stolar under handtagen. Sen gick han bara därifrån och kom inte tillbaka hahaha. Så jävla dum i huvudet. Men jag blev så van, och tycker inte alls det är klaustrofobiskt att bli ihållen eller sitta fast som typ Carro tycker. Så det kanske var bra.
Åh. jag saknar lilla Rådénskaran.
I går julpysslade vi. Jag gjorde så fula julkort att jag nog sabbade samtliga närvarandes julstämning för årtionden framöver. Malin ringde och vi pratade intensivt. Som vanligt. Sen såg vi på Up! som var över förväntan. Kan erkänna att tårar föll, den var så himla fin. Och rolig, jag asgarvade verkligen ett par gånger. Lättsmält film och jag nannade som ett barn sen. Kändes gött.
Fascineras över hur lätt man känner av stämningar på skolan. Mycket tid går åt till överanalyserande och snokande på Facebook. Har man inget liv får man lägga sig i andras, eller?
I dag åkte jag och Alex till grisgården och jag fick för första gången i mitt liv se en livs levande gris utanför Skansen. Det var häftigt. Kultingarna var så jäkla söta, en såg ut som en dammsugargodis. Den ville jag ha med mig hem. Men sen fick vi se suggorna och jag ville bara lägga benen på ryggen. Så in i helvete stora var dom! Absurt stora. Nu ska jag hem. Vi ska hjälpa Hampus som vill ha respons på filmen han gjort. Vi får aldrig se filmarnas filmer, så det känns jävligt gött. Så jäkla kul att se vad andra gör hela dagarna haha.
Veckan har varit så bra hittills. Jag är så glad över min situation just nu. Känner mig sådär nöjd liksom. Det är så gött att leva ibland.
Vår tidning kommer ut nästa fredag, vår andra deadline är imorgon, och jag har slitit som ett djur och det blev inte särskilt bra ändå. Vi har pratat om att våga lämna ifrån sig saker trots att de inte är så bra. Men jag vill ju sitta och pilla i veckor, jag kan vara otroligt självkritisk. På ett sätt är det bra antar jag. Men inte när man är pressad av en deadline kanske.
Vi börjar nå nya nivåer här. ”Journalistbordet” har blivit mer blandat, filmkvällarna börjar visa platsbrist (och andnöd) i filmrummet. Det är kul, och som alltid trivs jag. Letar fortfarande praktik, har fått två napp som vi får se hur det går med. Men just nu är jag bara så pass trött att jag knappt ens orkar kolla vad jag skriver. Tjugo minuter kvar till middag. Tills dess däckar jag på skrivbordet.