Vi kan få rummet att stå still i kväll.
Jag har inte börjat packa än, men ska väl snart. Lyssnar på Bo Kaspers Orkester och förundras över hur bra de är. Jag har aldrig gillat dom. Här hemma varvas kaoset med tacos och gömställeletanden. Mitt rum upptäcktes för längesen, i duschen får man vara i fred. I kväll spelar Herr Bertrand och jag vill gå, men jag tror inte det blir så. För mycket att göra. Köpte en plattång i dag. Äntligen.
Under tiden jag gjorde guacemole så släppte jag ut en bit av mitt hjärta för syster. Hela jag är klyschan ”det är inte du, det är jag” men en klyscha är väl en klyscha för att det är sanningen i sin enkelhet? Det är ju så.
Jag vill inte långt härifrån för att det är fel på er, utan för att det är fel på mig.
I morgon ska jag till Irland och fira nyår. Jag ska lämna mina problem hemma, när jag kommer hem ska jag skruva isär dom och sätta ihop dom rätt igen.
