pocket full of sunshine

Alltså har inte 2009 varit ett år då alla bara har dött? Känns som att jag var och varannan vecka har tänkt ”Nej men inte han/hon också!” Läste precis nu att Brittany Murphy dog i dag. Det är sorgligt när unga dör. Och Michael Jackson och Enke och Kill Bill-Bill och Uffe Larsson och Lucy in the sky with diamonds och alla bara dör och dör och döör.

Vad kan man säga. Alla ska vi den vägen vandra. Usch. 2010 får ingen dö. Det är mitt nyårslöfte.

En gång när jag var heartbroken och satt och pratade med en person som kändes som en andra mamma för mig, så frågade hon mig  hur det kom sig att jag helt plötsligt ägnade alla mina tankar, alla mina handlingar och all min ork till en person som inte gav mig det tillbaka? Var någonstans kunde jag tycka att det var värt det när jag aldrig skulle få honom? Hårda ord, men sant.

Jag visste inte då, och jag vet fortfarande inte. Kärlek är så idiotiskt på det viset. Man kan bli riktigt puckad. När jag tänker på det så tackar jag mig själv för att jag inte är olyckligt kär just nu. Jag kan gärna få bli lycklig kär, med en kille som är som Andy Garcia i When a man loves a women

Fyra dagar kvar till julafton och åtta dagar kvar till Dublin. Det här kommer bli så bäst, och i övermorgon får jag äntligen träffa hela min familj igen, det har jag inte gjort på ett halvår. Alla samtidigt alltså. IIiiihhh jag längtar!

Nu ska jag gå och äta risgrynsgröt och hitta någon som kan ta ut min glasbit ur fingret

Blev en skön bakisdag i dag. Bastade och slängde mig i snön med Sofia-Linn  och Lisa. Kollade på Into the wild som jag tyckte sög, och sov därför mestadelen av filmen. Sen såg vi Stardust som bara halvsög. Gud ska veta att jag hatar långa filmer. Olidligt att sitta still sådär länge ju.

Pratade lite med Tessan i telefon och hon får ett megaskrattanfall och jag blev så varm och glad. Jag saknar henne så himla mycket. Det var svårt att gå från att ses flera gånger i veckan och därimellan ALLTID prata i telefon och smsa, till att ses en kväll varannan månad. Fast jag tröstar mig med tanken på att jag vet att när jag flyttar hem så kommer allt vara som vanligt igen . Det är så skönt med en så pass säker vänskapsrelation. Att man vet.

Nu svamlar och ordbajsar jag. Är jäkligt trött nu. I morgon ska vi åka sopsäck i någon backe. Sjukt kul

Sovgott där ute.