Release me.
Middag med klassen. Det var väldigt trevligt, och björnen var himla god den. Blev många roliga anekdoter innan hemgång. I morgon kommer tidningen. Jag är nervös. Vill så gärna att det ska bli det bästa Värmland sett. Tvåtusenfemhundra exemplar av något VI har skapat. Från scratch. Känns väldigt stort. Om någon hade kommit till mig för ett år sen och sagt ”Cecilia, ska du inte flytta till en minimalisk ort med ett Konsum och Preem, tre mil utanför Karlstad (ah men du vet, Karlstad, det ligger typ vid Arvikafestivalen nästan) och göra en lokaltidning för folket där som säger ”jämt” istället för ”bara”?” så skulle jag bara MEN FUCK YOU DET FINNS INTE EN CHANS I HELVETE.
Men nu, när jag vet att VF:s pressar trycker VÅR tidning och att jag får hålla den i handen och faktiskt kunna säga: VI har gjort det här, så är jag så glad över att jag för en gångs skull ignorerade alla fördomar och bara körde.
Att flytta hit är det absolut bästa jag gjort, och att jag fått äran att tillhöra den här journalistklassen är något jag alltid kommer vara så evigt tacksam för.
Ni gör mina dagar, mina veckor, mina månader tills tiden här är slut.