pocket full of sunshine

Har haft en jättemysig kväll, om än lite skruvad. Dock har en sak funnits i mitt bakhuvud hela kvällen, som jag inte får ur. En sån där sak som gör att jag kastas mellan att bli den skitförbannade Cecilia som skriker någon i ansiktet och att bli den skitledsna Cecilia som bara vill krama och trösta. Folk behandlas så jävla illa ibland, och jag blir så full av känslor som jag har svårt att hantera. Jag ska inte säga att jag har varit världens schysstaste person med världens civilkurage, men jag är fan inte den som bara släpper taget och sviker i en vändning.

Nä usch, jag måste sluta, jag blir bara argare när jag skriver. Tycker bara att det är lustigt att vi alla har behandlats dåligt någon gång och att det så lätt glöms bort så fort man har klättrat lite högre. Så otroligt jävla dålig stil bara.