pocket full of sunshine

Jag saknar vårt bollande med snusdosor mellan borden som stod helt perfekt i linje med varandra. Frenetiskt mejlade istället för hard work work, luncherna där du hyllade Högdalen, festandet med din kir som var för söt till och med för mig. Ett försök att hitta dig på Peace & Love och du med en halvtaskig mobil och ett heltaskigt sinne för ordning. Bussresan som var outhärdlig, ditt eviga pratande, ditt vattenkastande, ditt ”HOOOLD YOUR HORSES NU MAN!” när folk trängde sig före till bagageutrymmet. Vårt läkemedelsprat, dina framtidsvisioner, mitt tjat, mitt eviga tjat som ledde till nickname: mamma. Och, ditt plötsliga försvinnande, din absoluta dumhet kombinerat med ditt otroliga civilkurage, du har mer ryggrad än de flesta.
Ingen jag känner är så galen som du är, och det är få som har gjort ett så starkt intryck på mig under en så kort tid. Jag saknar det där. Det där explosiva, impulsiva.

Jag saknar dig.

Suttit på Zazas rum och pratat om allt som händer i våra liv, och som vanligt så är det ingen brist på samtalsämnen. Jag tar tillbaka det jag sa om det enkla livet i Molkom.

Jag har en otrolig huvudvärk av den bultande arten som sticker som nålar i tinningarna. Det ilar nästan, och det var samma sak igår. Jag tror jag tänker för mycket.