pocket full of sunshine

En kul sak jag kom på. Igår kastade jag in min mobil i mitt rum, varpå den flyger iväg åt fyra olika håll. Efter jag plåstrat om den och den funkar tänker jag inte mer på det.

Så vaknar jag klockan tio imorse och tänker ”fan vad gött!” och vi går till pizzan och snackar skit. Sen blir folk lite stressade och jag ska chilla ner alla med att säga ”klockan är bara tjugo över ett!”

Men nej, för min klockan har ställt om sig själv, och klockan är INTE tjugo över ett, och jag vaknade INTE tio, utan jag vaknar är klockan nästan TVÅ och när jag får reda på att jag blivit snuvad på flera timmar är klockan närmare FYRA!!! Det var ett hemskt uppvaknande, men bitarna föll på plats när jag såg att enligt min mobil är det idag första januari 2000, men det kändes förjävligt att så många timmar att mitt liv bara försvann.

Klockan är halv åtta nu, känns som att hon är typ fem-sex

Vad emotionell jag blev inatt då! Förra inlägget minns jag vagt, men jag märker ju att det är skrivet av en person som sitter ensam i sin säng och tänker ”åååhh vad jag älskar alla” hahaha. Men ja, när jag är full så blir jag ändå ganska ärlig och vill att folk ska veta sånt, så jag står för det, tro inget annat

Idag har vi mest suttit och haft lucköppning för Zaza. Det var intressant för henne tror jag nog Hon skulle platta mitt hår också, men det blev katastrof så nu blir det dusch. Såhär kan jag inte se ut.

Klockan är just nu 03:49 och jag har precis druckit en grogg på vatten och bakis-brustabletter. Sitter här nu, i ett moln av tunga lemongrass-rökelser och tungt bakishuvud och filosoferar. Funderar mycket på de omkring mig nu för tiden. Jag har vissa personer som på både fysiska och psykiska sätt är med mig varenda dag. Vissa vet att de betyder mycket för mig, vissa kanske förstår det, och vissa har nog ingen aning. Jag umgås så mycket med människor, hörs så mycket med människor, rör mig i samma kretsar som så många människor, som på ett eller annat sätt betyder fantastiskt mycket för mig, som jag är så glad över att få äran att lära känna och få tillbringa tid med.

Det behöver inte vara att den personen lärt mig hur man räddar liv, det kan bara vara att jag riktigt ruttna dagar kan få skratta lite. Bara på grund av att denna människa lättar upp för mig. Förstår ni mitt tänk?

Det är synd att jag inte har lättare för att bara, mitt i en mening, kunna säga ”jag hoppas du vet hur mycket du betyder för mig” till någon, men det gör man ju bara inte, svensk som man är. Så jag gör såhär istället, ni som läser detta (jag tar ju för givet att 99% av de som läser är folk som står mig nära)

Jag hoppas ni vet hur otroligt mycket ni betyder för mig.

Och ja. Klockan är 03:55, jag har druckit a whole lot smultronvin och har sjungit ”Sticks n stones” femton gånger ikväll, men det gör det inte mindre sant.

Ni betyder världen för mig.