pocket full of sunshine

”Jag skulle vilja gå på begravning med dig någon gång”

Någon som vill uppfylla Pers önskan och dö för mig?

Just sett på (500) days of summer med Hampus och Lisa. Jättefin och väldigt annorlunda film. Den fick mig att tänka lite, och bli lite sådär… Hur ska jag förklara det här i ord.. Hm.. Jo men.. Ja. Shit, vad svårt. Okej såhär.

Jag ångrar att jag har släppt taget om vissa för fort, och jag ångrar att jag inte släppte andra fort nog. Så kan man sammanfatta det hela. Och så ångrar jag att jag ångrar mig. Jag tänker på Hardcore Superstars skiva No Regrets, och jag tänker att varför känner jag aldrig så? No regrets. Jag har en jävla massa regrets, jag ägnar timmar, dagar, månader, ÅR till att ångra saker. Det är sant. Saker som skedde för flera år sen kan jag fortfarande fundera på och tänka att ”fan, såhär skulle jag gjort”. Det är så jävla dumt att man gör så.

I alla fall. När jag hade sett filmen började jag tänka på en person för tusende gången kändes det som. Och så kände jag så igen. Släppte jag det för tidigt? Borde jag ha släppt det för längesen? Det är aldrig enkelt, så är det ju.

Men jag önskar bara att det kunde få vara det EN gång i alla fall.

Imorgon blir det i alla fall Winnerbäck och sen utgång med billig öl och förhoppningsvis dans. Jag längtar.

Antar att man ska sova nu. Puss