Man kan inte alltid vara på topp
tisdag, september 29th, 2009Hela dagen idag har jag känt mig så trött och lättretlig. Inte alls mitt vanliga, skrattiga jag. Det är jättefint höstväder ute här, men det är skitkallt. Frost på ängen här utanför imorse. Internatmötet gick bra, vår lärare Bosse, receptionisten Inger och en annan lärare som vi kallar Tore men som heter något annat hade tagit med sig äppelpaj och kaffe! Så himla gulligt. Sen spelade vi kubb ett litet tag också.
Usch det var så pinsamt på Konsum idag. Jag stötte på Staffan och Tommy där. Och så gick jag som vanligt till kassan där den söta killen satt.
Jag: Hej, jag skulle vilja ha ett sånt där Ica-kort också.
Kassör: Coopkort tänker du på kanske?
Jag: Hm just det.
Kassör: Vänta lite så ska jag hämta ett formulär åt dig.
Och så försvinner han iväg ett litet tag, och Staffan och Tommy står bakom mig och väntar på att jag ska bli klar med mitt evighetsköpande någon gång.
Kassör: Så, fyll i ditt personnummer här bara!
Och i all den här stressen (och det var jättevarmt också, så jag såg säkert ut som en stressig, svettig liten nöffnöff) så skriver jag fel.
Jag: Oj. Jag skrev mitt personnummer fel…
Kassör: Jahaja, då hämtar vi ett nytt formulär!
Och han var så hiiimla trevlig och go, men jag skämdes ihjäl. Kön bara växer, och här står jag och klantar mig för att jag skriver mitt eget personnummer helt åt helvete. Inte kan jag namnet på butiken heller, alltså det kanske inte låter så hemskt, men jag SKÄMDES IHJÄL.
Sen var det Stefans tur att göra bort sig. Han sa JÄTTEHÖGT att jag borde vara med i En annan del av Köping, preciiiis när en buss full med handikappade stannar och släpper av hundra handikappade personer. Det var skitpinsamt och då dog jag ännu mer av skam.
Resten av dagen gick ganska smärtfritt faktiskt, jag har fyllt min pinsamhetskvot för idag tror jag nog.