Skrattattack
Molkom överträffade sig själv i tristess idag. Jag, Lisa och Jessica har bland annat legat i soffan och sagt ”jag har trååkigt” hundra gånger om. Slötittat lite på MTV och konstaterat att Pink har snygg kropp. Haft nedräkning till middagen. Jag och Lisa gjorde även ett tappert försök att får Hampus att skvallra, men gav upp efter ett buttert ”killar skvallrar inte”. Men i och med tristessen har jag skrattat otroligt mycket idag. Jag skrattade så mycket att metallhaken på mina byxor flög av. Det var mindre bra, för där rök ytterligare ett par byxor och jag kan ÄNNU mer räknas som en fattig ungdom.
Ikväll är det Idol. Jag hejjar på han som sjöng Walking to memphis på uttagningen. Sen när han fick guldbiljetten sjöng han ”Im walking to Stockholm..”, vet ni vem jag menar? Jag älskade honom. Han måste vinna. Durna med rådjursögonen är ju också obehagligt söt.
Jag vet att jag överdrev lite med Zlatanbilden också, men jag printade ut den och satte upp på min vägg istället. Och har som bakgrundsbild på mobilen. Ser ni förresten att det står Zlatan under hans navel? Är det en scarrification? Fan vad o-Zlatan med en sådan. Men jag hajjar inte vad det annars skulle vara. Eller, man ser ju egentligen bara att det står ”…tan” men jag antar att det står Zlatan och inte… Aspartan. Jag ska ta reda på detta, i promise!